Nu sitter jag verkligen i soffan och njuter trots att jag känner en smygande ångest därför att himlen är blå och i stereon så har jag laddat in 3 skivor med Gyllene Tider, det är kärlek när ångesten knackar på det. Jag är väldigt nyfiken på hur min framtid kommer att se ut för ibland så vet jag inte vad jag kämpar för. En annan sak som jag har kommit på nu mitt i allt arbete med mig själv är att jag trivs bäst hemma men mår bäst när jag är med andra för då hinner mitt inre inte tänka så mycket på alla gamla minnen som gör mig ont, sedan jag fick en sysselsättning att gå till så har mitt självförtroende blivit mycket bättre och är gladare då jag är där än när jag är hemma. Men kan säga som så att man märker på mig när jag börjar må dåligt psykist för att då drar jag mig undan från socialkontakt och jag vet att det är fel men dragningskraften när man känner att världen bara rasar samman är stark, sanningen att säga så kommer nog aldrig min själ få ro förrens jag är död men dit är de långt. Ska man komma mig nära in på livet nu mera så ska man acceptera att jag är en deprimerad människa och vara ärlig för att nu har jag de rätta verktygen och är inte deprimerad varje dag så det syns. Har en annan syn på folk idag och känner ganska tidigt om jag vill bygga upp en relation med personen i fråga eller ej, det är inte att jag ser ner på folk utan känner jag mig inte accepterad och känner att jag inte får ut något av relationen/vänskapen eller känner att jag kan få den respekt jag förtjänar så stänger jag dörren, har stött på mycket trams där man bara passar då det inte finns någon annan att vara med eller när man har pengar så de flödar, sånt är inget för mig för i en sann vänskap så finns man alltid för varandra och kör med öppna kort, ett givande och ett tagande helt enkelt. Kommer man mig in på livet som sagt så tror jag själv att man både ser och känner att jag är en underbar person trots att jag ibland är lite udda.

Trevlig Söndag

Gyllene Tider <3