Ja jag vet ju hur jag är och vet vad jag borde göra men det är svårare att ta tag i det där med att vara aktiv och höra av sig än jag trodde för jag skäms över min blyghet gemtemot mina kusiner och deras vänner, jag vet att det är svårt att passa in för mig med tanke på min blyghet och osäkerhet men jag hoppas och tror att ni mina kära kusiner och mostrar ändå är stolta över mig för det är jag över er, när jag har det som jobbigast och får tankarna på att avsluta det liv jag bär på så tänker jag på er, jag har stor sorg vad gäller kärlek men jag försöker som sagt att göra mig själv och er alla en tjänst att kämpa på. Det skulle vara fantastiskt att ha bättre kontakt med er men jag är för dålig att höra av mig och fråga om vi ska hitta på något.

Jag vill inte störa någon men saknar umgänget med er.

Jag är bra på att vara jag iaf och hoppas vi kan ses igen snart