Jodå, har överlevt ännu en vecka trots viss längtan efter döden, igår satt jag nästan och grät av att den längtan var starkare än viljan att leva men det där skifftar från dag till dag så är van att det är så och man märker på det på mig, inget att vara rädd för. Men nu till något trevligare för när jag satt nere på stranden i min ensamhet med musik i öronen så kom jag mer till sans med hur dåligt mina försök att utöka min umgängeskrets går, försök till en kommunikation via dator slutar efter att jag sagt hej eftersom ingen svarar. Om det beror enbart på mig så tycker jag faktiskt det är fegt av motparten att inte våga säga som det är istället för att låtsas som ingenting, jag kan ta att jag inte har något som intresserar men döm inte boken efter omslag innan ni sett innehållet säger bara jag. Vad tror tjejer här i Sundsvall egentligen? Har blivit dissad sedan jag var liten så är inte intresserad av ett förhållande med någon tjej från Sundsvall annat än som vän för ingen är så pass snygg att falla mig i smaken och ingen här är värd en så fin människa som jag är, så det så. Vill dom inte vara en vän heller så är det så, men våga säga det då. I det förflutna från skoltiden så krossade en tjej mitt hjärta hårt men de är så längesedan att jag nu inser att jag helt enkelt var för bra för henne och inget att egentligen bry sig om men den första kärleken sägs ju vara speciell endå och hoppas iaf att hon har ett bra liv. Att jag mår dåligt i Sundsvall är för att det inte är här jag vill vara och det är en bit kvar innan jag kan packa väskorna och dra till det underbara med större chans till en massa nya goa vänner och möjligen kärlek. Så det är skönt att veta att det inte är jag som är felet utan att jag inte har någon koppling till staden, vart jag än går.

2008-2009 var mitt lyckligaste år hittils i livet!!!

Skånetösen, du är väldigt snygg och hoppas vi ses snart ;)

Älska mig för den jag är, inte för den ni vill jag ska vara!!!