Senaste inläggen

Av Tobias Bergqvist - 19 juni 2016 12:21

Jag har inte varit här på ett tag och jag vet varför. Jag känner mig helt enkelt sorgsen över livet, om jag vetat då att själen skulle vara så skör så hade jag inte velat bli född. Att leva bakbunden i nästan allt du gör är jobbigt, alla saker som är främmande ger ett otroligt ångestpåslag. Jo det går att träna bort men det tar tid och ingen vill så vitt jag vet leva med någon som jag, det är för skamligt. Du måste ha ett bra jobb och må bra i dig själv för att kunna bli älskad, sen att se bra ut är inget minus. Jag kan säkert må bra jag med, men ensam är det inte roligt och har svårt att bry mig om att leva. Ständigt dessa tankar om döden, dom hänger med mig som om de vore mina bästa vänner, jag är inte rädd för att dö om det skulle hända, men känner mig inte färdig med livet ännu. Jag vill älska någon igen, jag vill leva med någon som accepterar mig för den jag är och jag vill vara som alla andra som arbetar och har det bra. Jag inbillar mig att livet blir lättare om man är två, jag önskar ibland att få ha någon som håller om mig när jag gråter och som säger att allt kommer bli bra. Sundsvall som stad är absolut inte bra för mig eftersom jag inte trivs och kommer någon vart och för att det inte verkar finnas någon kärlek att hämta för mig här. Jag måste släppa lös mig själv och visa vad jag går för, annars kommer det aldrig finnas någon som ser eller hör mig. Får jag kontrollen över tankarna så är livet enklare och jag fungerar som vanligt. Jag har gått på många minor genom livet och lärt mig en del och samtidigt blivit jävligt rädd för att öppna mig, det tar på självkänslan att bli brädad så många gånger som jag blivit, men jag tror att kärleken finns även för mig. Jag lever just idag efter principen att kan dom kan jag. Ska skriva på boken senare också



Ha en bra Söndag alla, imorgon är det jobb som gäller :-)

ANNONS
Av Tobias Bergqvist - 26 maj 2016 23:30

När den kommer så paralyserar den mig och blockerar mina prestationer, det är som att plötsligt bli fånge inom mig själv och det spelar ingen roll hur mycket jag armbågar mig fram, Glaskulan går inte sönder och rädslan för att plötsligt bli ensam slår på on-knappen. Sen kommer vreden och viljan att vända allting rätt en gång för alla. Jag vet inte riktigt när jag kände mig glad och duktig och att jag passade in. Det finns bara en person som tar fram all glädje och vilja inom mig, ni vet den där som får dig att känna dig helt överlägsen och viktlös. Allting handlar så klart om att vända de negativa tankarna i huvudet till positiva och normala och visst är jag rädd att även denna person ska bli tveksam och backa undan från mig så som så många andra har gjort, men det känns som att du låter mig falla och dö för att sedan ta emot mig och visa att du verkligen tänker vara kvar. När jag ser dig så spritter glädjen i kroppen på mig, för med dig i närheten så kan jag verkligen vara mig själv och inget mörker och ensamhet existerar för en stund. Du har väglett mig till en del nya bra vägar, du hör av dig och spelar inga spel med mig. När jag kollar ner i bäcken så ser jag hur du ler mot mig och viskar att jag ska komma och få en kram. Det finns en sak som aldrig någon kommer att förstå tror jag och det är att Sundsvallsdemonen som härjar över mig aldrig kommer att ge sig fören han har besegrat mig, men din närvaro gör att han bleknar tills du är borta från mig. Du är min refräng i nuet och det är bara du som vet hur verserna kommer att bli, för du vet att i min värld så finns ingen dåtid eller framtid utan allt är i nuet. Vissa dagar och nätter kan jag gråta floder och andra så kommer det bara några tårar, då säger jag till mig själv att låt dom komma bara, det är ju för en bra sak och det renar själen och blodet inom dig. Ensamheten känns värst på kvällarna och nätterna men kanske är du den som får den hopplösa känslan att försvinna. Bara du vet vilken betydelse du har för mig och hur otroligt fin du är som människa både till det inre och det yttre så är jag nöjd.




Med dessa ord så tackar jag för mig och inväntar john blund





Hörs hej!!!

ANNONS
Av Tobias Bergqvist - 24 maj 2016 15:11

Varför ska livet vara så komplicerat för vissa? Ja jag kan inte annat än undra det, ena dagen så är jag intressant för att sedan vara ointressant. Man kan inte leka med mina känslor hit och dit, för jag har faktiskt ett hjärta även jag. Jag försöker vara ärlig i alla lägen och höra av mig i mån av kraft av att bryta gamla mönster. Jag har tid att säga hej till den som söker mig eller vill vara med mig även om jag är upptagen, det sitter i ett intresse det där. Jag tänker inte skriva och verka desperat mera mot den jag tycker om, hör jag inget av henne så är hon inte intresserad som hon säger ändå. Nä jag vill bara leva ett vanligt liv tillsammans med någon som kan älska mig för den jag är. Alla människor är fria att flirta eller dejta så många de vill för att hitta den rätta. Jag vill bara inte vara med i något spel. Det går ju så lätt att vara med andra men inte med mig från början ändå.




Ja nu är det dags att göra något annat rn stund

Av Tobias Bergqvist - 8 maj 2016 01:16

Jag vet hur era lögner skadar
jag vet hur dom bränner i hjärtat
jag har varit där så många gånger
jag har fallit så många gånger
mitt blod har varit svart
era knäppa lekar med andras känslor har brunnit i hjärtat
det var roligare än att säga sanningen direkt
ni fick mig att falla, ni fick mig att tappa förtroende för er och mig själv
världen är bättre utan eran ondska
erat gift ödelägger människoliv
jag drömde bara om acceptans och kärlek
inte om fallande tårar och ett hjärta i tusen bitar
ni lägger alltid skulden på den andra
ni fattar inte bättre om er själva
för mig är det aldrig slut, jag vet att hen finns
det gäller bara att aldrig tappa hoppet
jag tar alltid emot dom som faller


Till alla er som stött på människor som bara utnyttjat era känslor och lämnat er i spillror, denna är till er!!!

Av Tobias Bergqvist - 11 april 2016 00:13

Det är bara öva, öva och åter öva som gäller nu när jag funnit glädjen och den totala tjusningen med gitarrspelande. Jag har ju sällan någon som vill umgås med mig så istället för att tjura över det så tar jag tag i min dröm istället. Det är bara bra att jag har tid till fotbollen och skapandet i livet, det är det som är meningen med livet för mig. Någonstans så har allting gått fel om jag ska kolla runt hur andra har det med kompisar och så, där är alla eftertraktade och oemotståndlig för varandra på nåt vis. Det kan nog bli en intressant låt om just det framöver, mitt misstag med att få en kvinna att tro att jag stöter på henne bara för att jag är trevlig och säger vad jag tycker om henne är sånt som jag kan rycka på axlarna och skratta åt, när jag sitter i soffan eller står på golvet och spelar på gitarren så det bara glöder i fingrarna. Det har jag lärt mig, tobbe för helvete stöt inte på någon du tycker om för du vet ju hur det slutar och alltid har gjort. Det är inte viktigt att finna en kvinna för mig längre faktiskt för jag har min ensamhet, fotbollen, skapandet och träningen samt mitt psykiska handikapp. Där är den största anledningen till det mesta, sånt som händer en del tyvärr. Men nog skulle det vara lite kul med vänner som törs komma och hälsa på mig och som törs bjuda hem mig.


Nej nu blev detta sällsynta exemplar trött i ögat så vi hörs eller ses någonstans i vimlet av grus som flyger likt det gjorde på planen i hammarkullen

Av Tobias Bergqvist - 31 mars 2016 00:11

Ända sedan i Lördags så har jag mått riktigt, riktigt dåligt. Ångesten har verkligen levererat en bäst av 10 kamp om vem som vinner, det var så nära att jag faktiskt tog livet av mig. Tänk om folk kunde förstå hur motigt det är med denna ångest, den är så otroligt stark och gör mig handlingsförlamad, det är sådana gånger som det ända mitt huvud tänker på är att somna in och bli fri från smärtan. Jag tänker inte ens på min familj dessa gånger utan sitter bara och gråter och vill dö, det finns ingen annan gång i livet där jag får känna friden och det vet jag, men samtidigt så vet jag ju inte vad jag skulle kunna missa i levande tillstånd. Det är absolut inte enkelt att slåss i motvind där alla ingångar är hårt reglade i detta samhälle, kraven är hutlösa och klarar du inte av dem så måste du straffas hårt, även om du inte gjort något fel egentligen. Jag minns förra året då jag kom på två arbetsintervjuer efter varandra inom några dagar på samma arbetsplats och på den första intervjun så sa jag på slutet som det var: att jag har diagnostiserats som deprimerad, det gav en liten ändrad inställning gemtemot mig, det såg jag. Men chefen på den intervjun sa att hon skulle höra av sig och jag kände direkt att jobbet kommer att gå till någon annan just då, det gjorde de med. På den andra intervjun så bestämde jag mig för att inte nämna det efter att ha pratat med min psykolog om det, då gick det mycket bättre och sommaren med ett arbete var räddat, ångest hade jag vissa dagar men körde på ändå bara. Så visst det finns hopp om mänskligheten, alla blir inte rädda och ser psykisk ohälsa som något farligt där de personer som lider av det måste spärras in som förr i tiden. Nej det är upp till mig att besegra denna ångest och ta min plats i samhället i den mån jag kan, det blir enklare och roligare med en kvinna och bra vänner omkring mig för vi är nu och i framtiden.


Leve oss med psykisk ohälsa, vi är lika mycket värda som alla andra och allt annat är bara skitsnack på grund av okunskap.


Sov gott


Kärlekspoeten

Av Tobias Bergqvist - 28 mars 2016 19:02

Underbart var det att gå på en promenad vid havet idag och känna attt våren är på väg och hjälpa till med att värma min frusna själ. Jag minns första gången som vinden smekte ömt mina kinder och jag minns första gången som jag blev kär, jag minns det första discot som jag var på i skolan. Jag minns första gången som jag och min tidigare barndomsvän spelade fotboll nere på lekparken i kvarteret där jag och min familj bodde, en del gånger så fastnade bollen uppe i grenarna i trädet, vi stod där och försökte få ner bollen med stenar och skor och annat som var lämpligt. Sedan var det bara att tacka vinden för hjälpen att få tillbaka bollen. Jag minns antalet puckar som vi måste ha skjutit bort under de timmar som vi spelade hockey på balders, det var en uterink med sarg och jävligt kallt. Men samtidigt i det dolda så kände jag den inre rösten inom mig som tyst bad om att få ta mig härifrån, den längtan efter sanningen om mig själv och vart jag passar in var enormt stark, jag inbillar mig att den plats som jag söker egentligen inte finns i det verkliga livet. Jag får redan nu be mina framtida uteblivna barn och fru om ursäkt för att jag aldrig kommer att finna er, det är inte erat fel och kanske är det inte mitt heller, vem vet? Jag är ganska säker på att jag hade varit en kärleksfull pappa och äkta make som hade låtit er göra och bli precis vad ni velat, jag fick lära mig ganska tidigt hur en pappa inte ska vara mot sina barn, det var inte så att jag och mina syskon åkte på stryk eller så, det var bara det att pappa var inte närvarande fysiskt. Det var bara äta, jobba och sova för honom och det fick åtminstone mig att känna mig bara halvt älskad, vad jag inte visste då var att det skulle sätta sina spår i vuxen ålder. Möten med vänner och någon tjej som jag tyckte om vart alltid katastrof för att rädslan av att bli lurad eller sårad satt etsad i bakhuvudet. Jag har varit komplicerad större delen av mitt liv, det var verkligen så under de år som jag inte visste att problemen jag bar på satt inom mig, jag ville inte tro att det var något fel på mig. Att förklara förklara hur ångest äter upp dig inifrån är rätt svårt, när den attackerar som värst är det som om all luft och energi är borta, marken du står på gungar och har ingen botten som tar emot dig i fallet neråt men en tanke på vänner eller annat som gör dig glad brukar hjälpa för stunden. 



Nu ska jag se hockeyn och känna hur svettig jag kommer bli, inte för att det är något av lagen som jag håller på men inramningarna brukar bli magiska

Av Tobias Bergqvist - 28 mars 2016 10:34

Idag klev jag nyss upp och jag var ledsen, jag kände en tyngd i bröstet som knappt går att ta på, allt på grund av en dröm eller ska jag kalla det mardröm. I denna dröm så var en kvinna som jag älskat från långt tillbaka medverkande, allt som gick dåligt då var helt tvärtom i drömmen, det är kanske tecknet på att jag gått vidare sedan ett tag. Jag fick kyssas med henne och fick sagt till mig att hon älskade mig och inte kunde leva utan mig, ja drömmar kan vara elaka ibland. Vädret ser ut att bli fantastiskt idag så lär bli en promenad, denna årstid som jag saknar mormor och morfar som mest, nu skulle jag kunnat sitta och dricka kaffe tillsammans med dem vid huset intill älven, känna dofterna och höra fåglarna kvittra från skogen. Jag vet ju att vi kommer ses igen med tiden fast det kommer att ta lång tid ännu. Nu vill jag inte ha mera mardrömmar som retas med mig på detta sätt, det tar på krafterna kan jag säga. Jag har också kommit till insikt att det inte är någon idé att planera för att hitta på saker att göra, det kommer alltid något i vägen ändå så det är bättre att ta dagarna som dom kommer. Ta vara på dagen nu alla läsare och gå ut och gör något vettigt av den. Tillåt er att dansa och rocka på bara




På återseende.



Hörs hej!!!

Presentation


Hej Tobias heter jag, är 30 år och jag bloggar om livet som deprimerad och lite annat.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ berkka med Blogkeen
Följ berkka med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se