Senaste inläggen

Av Tobias Bergqvist - 19 oktober 2016 20:59

Det är inte lätt det här med att ha starka känslor för någon, då menar jag de känslor som verkligen får en att inse att dom är på riktigt. Inatt så låg jag seriöst och grät efter denna vackra och underbara kvinna, jag skrek hennes namn och ville vara i hennes famn medans tårarna gjorde kuddarna blöta. Den här kärleken och passionen som jag känner nu är inget jag är van vid, det som gör att allt blir så oerhört fel ibland för jag är rädd att hon inte känner samma sak som jag. Jag har banne mig tappat greppet på ett humoristiskt sätt över detta, jag har försökt att få träffa och prata med denna skönhet men hon är inte lätt att komma in på livet, det som gör så ont eftersom jag har så mycket kärlek att ge till denna kvinna. Tycker inte att mitt liv ska vara så komplicerat mera och därför har jag varit rak och ärlig med mina känslor för en gångs skull. Jag hoppas verkligen att alla människor får känna denna känslan och att den är besvarad, för tänk vad mycket glädje som skulle finnas i världen då. Så jag hoppas verkligen att du kan älska mig lika mycket som jag älskar dig och att du vill leva ditt liv tillsammans med mig, jag vet att du är den rätte för mig. 



Känslor och depression är aldrig enkla men med någon som du älskar så blir det så mycket enklare och roligare 

ANNONS
Av Tobias Bergqvist - 28 september 2016 15:17

Jag känner den och jag ser den, den berömda väggen. Nu börjar hösten komma tillbaka igen och jag känner mig mer ensam och vilse än året som var för inom mig finns det en stark längtan, jag når den inte riktigt och lyckas inte sätta fingret på det. En fråga som jag ställde mig förra året var: Vill jag ha det på samma sätt eller värre nästa år? Det ville jag så klart inte men det känns som att det faktiskt kommer att bli det. Löven börjar få sin vanliga färg vid denna årstid och faller ner mot marken och jag går som vanligt ensam utan en kärleksvän vid min sida. Att finna kärleken är inte enkelt och inget som jag vågar ge mig in i för tillfället, det slutar alltid med att jag får känslor för personen och blir dissad och sådant känns verkligen. Jag börjar tappa greppet om allt, mina vänner och familj prioriterar jag inte alls på grund av skam över att mitt liv blev så här. Jo jag är galet kär i en person men får inte så mycket respons där, vad det beror på vet jag inte heller av den anledningen att jag inte lyckas få en konversation med personen, ni som varit eller är kär på detta sätt vet nog vad det handlar om :). Alltid roligare att lämna lägenheten än att komma hem till den, jag må vara sjuk i själen men det är lättare att ta fajten tillsammans med någon vid sin sida för det är en morot att leva så normalt det bara går och få och ge kärlek. Vart finns glädjen i att gå runt i denna trista stad alldeles ensam med egna tankar och mål, kanske är det av rädsla för att stöta på henne där för jag vet nog inte vad jag ska säga till henne då som gör att det inte är vackert här längre. Att behöva konstatera att de flesta kvinnor är kräsna och vet vad dom vill ha gör inget enklare, oftast är jag inte inom den ramen så konkurensen blir väldigt stor och svår. Allt är inte bara mörkt heller för när jag arbetar så mår jag ändå rätt bra, då tänker jag inte så mycket på henne och jag känner inte den starka lägtan efter närhet lika starkt. 



Nu ska jag träna och spela lite gitarr så får filosifera lite senare igen.



Ha det bra och ta hand om varandra så länge

ANNONS
Av Tobias Bergqvist - 13 september 2016 22:31

Det är min dag, det är mitt liv

Jag har varit så dum, så väldigt dum

Alla år av frustration över att aldrig vara älskad av en kvinna

Plötsligt stod hon där, hon som får mig att smälta

Sedan började mina tankar att protestera

Varje tyst dag utan ett gensvar fick mig att fundera och bli ledsen

Jag ville ju bara få ett hej tillbaka

Jag har dragit mig tillbaka lite nu, för att se vad som händer

Lilla vän, jag skulle aldrig någonsin vilja förlora dig

Du har mycket att göra vännen, jag vet det

Har jag dig förlorat så är det så

Kärlekens låga till dig brinner ändå aldrig ut

Förlåt min iver, förlåt min passion

Är jag den du ska ha så vet jag att du kommer och ger mig uppmärksamhet en dag


Av Tobias Bergqvist - 11 september 2016 21:51

Livet är skört och meningslöst

Jag försöker vinna ditt hjärta, men du är svår att nå

Det värsta är ensamheten och tomheten 

Min låga börjar ta slut, men kan aldrig någonsin brinna ut

Jag kan leva som jag gör om bara du är med

Utan dig vill jag inte leva men jag måste ändå, spelar ingen roll hur ont det gör

Mörkret är en del av mig, den skadar ingen annan

Utan kärlek vinner den över mig

Jag kan inte älska någon som jag älskar dig

Du är så vacker, du är så underbar

Du tar fram det bästa i mig

Så låt oss försöka, låt oss bli lyckliga

Tillsammans blir vi starka




Jag älskar dig!!!


Av Tobias Bergqvist - 10 september 2016 19:26

Nu är det dags för mig, dags för min resa till lyckan och inre frid, jag söker efter en livskamrat. Jag sitter här i Sundsvall och vet att mina drömmar inte finns att uppfylla här. Kanske finns det ingen kvinna som vill eller kan bli förälskad av mig någon annan stans heller, men jag ska försöka den dagen chansen kommer ändå. Jag blev förälskad här men släpptes inte in på grund av ointresse, visst har jag varit bitter och sårad på grund av det men ser inte bakåt på det annat än att jag lärt mig läxan. Jag gillar inte en massa löften som inte leder någonstans alls, det är livet alldeles för kort för tycker jag. Leva så som jag gör för tillfället är inte optimalt för en människa, tacksam för att ha ett arbete att gå till men att komma hem till det tomma, mörka och kalla hemmet efter det ger bara ångest. Försökt knyta band med många men det är tydligen ett problem att vara med mig, så varför tjura och leva i ensamhet när det finns andra vägar att gå. Det liv vi har ska vara glädjande och meningsfullt och det är något inom mig som vill ha min uppmärksamhet, har bara inte funnit dit ännu. Den dagen jag gör det så drar jag och finner det där livet och den där platsen. Sundsvall är inte längre en vacker plats för mig, det är bara så det är men det är inget negativt mot alla de som trivs och känner sig glada och lyckliga här. Jag är inte som alla andra men jag är mig själv och har brister och fel, tittar man bara bakom det så är jag en underbar person även jag





Ta hand om varandra och respektera varandra för de känslor och åsikter vi har.






Hörs hej





Av Tobias Bergqvist - 18 augusti 2016 14:04

Det är sommar, det är sol och varmt

Mötte en kvinna så vacker och grann

Vi möttes i en vacker blick

Jag försökte henne nå men intresset var inte bådas

Ljuset blev till mörker och gift

Hålet utan botten sänder mig neråt

Hjärtat är i tusen bitar

Aldrig mer ska jag älska, aldrig mer ska jag öppna mig

Jag stänger igen de murar jag öppnat

Jag ska komma tillbaka som en bättre variant





Av Tobias Bergqvist - 19 juli 2016 17:52

En tidig morgon i Maj

jag går min vanliga runda

genom skogspartiet där du och jag brukar gå

campingplatsen sover ännu när jag går förbi

måsarna dom cirkulerar ovanför havets liv


Jag är aldrig ensam så länge du kan älska mig

Jag är aldrig ledsen så länge du vill krama mig

vilsna själar blir till ett när du ler

natten är aldrig mörk och kall så länge du vill kyssa mig hel





Av Tobias Bergqvist - 3 juli 2016 22:41

Det är så svårt, jag har ingen koll för tillfället på vad jag gör, det är tankarna som styr och känslan av hopplöshet är stor. Jag vill inte ha det så här, jag vill inte leva i det ständiga kaoset som cirkulerar runt mig. Jag vill uppföra mig bra och vara jag, det är så svårt för mig att koncentrera och lägga fokus på det jag ska göra, det känns som att jag bara bär på ett skal tömt på känslor och glädje, det är så staden är mot mig, den vill att jag ska säga allt negativt för att andra ska ta åt sig. Jag kämpar på även om det känns som att jag inte kan andas i denna stad, jag har aldrig känt mig så ensam som jag gör nu heller. Det är kanske inte så egentligen men jag har slutat att se att någon bryr sig om vart jag är eller vad jag gör. Jag skulle bara behöva åka så långt bort från staden som möjligt och tänka och vila upp mig. Det tar på krafterna att ha ångest och hela tiden ha den inre rösten som bara vill förgöra och förstöra allt jag håller kärt. Jag behöver starta upp ett nytt liv och vara en man med glädje och kärlek, jag måste ta kontrollen över mig själv igen men ensamheten gör så att viljan tryter. Det är ingen glädje i att älska någon du inte kan få och det är ingen glädje i att vara annorlunda och inte passa in. Jag börjar fundera på när jag tappade fotfästet, var det när mormor dog för några år sedan eller var det när min vän gick bort ifjol. Allt jag vet är att livet inte tar slut, jag måste kämpa och får acceptera att jag kan få leva ensam resten av livet, allt kan hända och vända. Men ensam i denna stad kommer jag inte att acceptera att vara, då flyttar jag till något nytt och början om där istället. Det är inte vackert här och jag längtar verkligen efter kärleken mellan en man och en kvinna, den där magin som bara älskande kan skapa till varandra. Jag är jag och vill inte vara någon annan för att bli bekräftad, men ska jobba på det som är dåligt med mig.



Jag har bara inte tid att vänta längre, jag har redan missat så många år av mitt liv och försöker att kpmma ikapp mig själv.

Presentation


Hej Tobias heter jag, är 30 år och jag bloggar om livet som deprimerad och lite annat.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ berkka med Blogkeen
Följ berkka med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se