Två själar som älskar varandra men aldrig får varandra under sin livstid måste vara det mest sorgsna, vackraste och djupaste som jag sett på film, läst om och varit med om själv. Det är så vacker poesi att man blir tårögd. Där lär du dig mycket om du får uppleva det, det är en ständig längtan efter varandra men samtidigt går livet vidare med annat och andra, det är livets gåta varför vissa själsfränder aldrig hittar fram till den sanna lyckan tillsammans. Det är år av sorg, saknad, åldrande, hopp och frustration över att inte man inte vågade/vågar försöka att ge det en chans på grund av rädslan att det kommer gå åt helvete. Det är som fotbollsspelaren från en liten ort som drömmer om de stora matcherna, titlar och framgång, men allt stannar vid drömmen och spelaren blir kvar på den lilla fotbollsscenen, det är samma känsla. Jag själv som ett exempel vet hur det känns att spela matcher som innebär framgång och guld, jag har varit med om att förlora samma matcher och det sved alltid värst, ibland tog det veckor innan jag smälte det på grund av att det inte var rättvist eller speglade matchbilden, men så är det i livet med att samla på sig erfarenheter på gott och ont.

Sedan gäller det att inte bli avundsjuk eller nedvärdera sig själv över att andra lyckas utan istället glädjas med dom, för det går snabbare för en del att hitta sina pusselbitar.


Ha det nu bra allihopa och ta alltid en dag i taget och njut, livet har du bara en gång så ta hand om det istället för att stressa fram saker du saknar och ge aldrig upp vid motgång :). Ikväll börjar min semester.

Idag är en sådan där dyster dag, idag är det bara en sån dag helt enkelt, där jag inte har någon tro på mänskligheten eller ens fattar varför jag själv existerar. Att vara tung i sinnet och mörk i själen innebär alltid en kamp mot dig själv, det är när tvivlet på att leva dominerar som kampviljan får visa sig från den starkaste sidan, en genomsnäll människa kan vara elak mot sig själv för att det är så det fungerar med psykisk ohälsa, jag bryr mig sällan om hur jag ser ut eller hur jag lever under den perioden. Jag är inte den mest ensamma i världen men ibland känns det bara så, att vara utan partner är inte så farligt men att vara ensam utan vänner är det och gör ont. Någonstans i livet så svänger vi alla av mot nya mål eller insikter och tappar därför ofta bort varandra på vägen, nya bekantskaper finnes och gamla tynar bort men i vissa fall så finns det ju de som varit vänner hela livet och alltid är det. Jag vill börja känna tro och hopp igen, jag vill börja känna hur det är att leva i harmoni och medgång istället för motgång, vara en intressant människa att umgås med helt enkelt. Imorgon är en annan dag med nya tag iaf

Ett ansikte, i en skolkatalog -98
du var den coolaste kvinnan och jag ville ha dig
jag vågade inte gå fram, jag var ju pojken utan liv
fylld med mörker, fylld med mystik
och jag var ju inte från dina kvarter

Sportlördagsdisco i Sundsvall, en kall Novembernatt
du var så vacker och mitt hjärta slår ännu för ditt varma skratt
jag ville ge dig nattens sista dans, innan du försvann bort i discorökens kaos

Ett tonårsliv i en buss av förväntan

jag såg dina gröna ögon i min spegelbild i rutan där jag satt längst bak i bussen
vi möttes aldrig, du och jag, i en första kyss
vi vart aldrig eviga, vi missade vår första natt
du kom till någon annans famn, långt innan jag hann fram

Sportlördagsdisco i Sundsvall, en kall Novembernatt
du var så vacker och mitt hjärta slår ännu för ditt varma skratt
jag ville ge dig nattens sista dans, innan du försvann bort i discorökens kaos

Vår romans dödade mig, innan jag kom över dig
den tid som vi hade, var bara ett lån
det fanns en låga, det fanns en gnista
men det var bara min som glödde
innan natten kvävde allt

På mitt instakonto toby_millebjer84 kan man höra små smakprov av de texter som jag jobbar med att tonsätta :). Jo jag skriver dom själv.

Nu är det midsommar och jag ligger här i soffan, jag känner sorgen ikväll så sömnen är inte den bästa för tillfället. Tänk att en längtan kan göra så ont, jag vill ju dit och är redan där mentalt men andas fortfarande luften i Sundsvall, det är inte rätt. Kanske hinner jag aldrig mer gå på dina gator, kanske hinner jag aldrig sitta i spårvagnen på väg mot något vackert, kanske hinner jag inte möta en romans med någon vacker västkust tjej. Jag vet bara att döden kommer närmare för varje dag som jag är i Sundsvall, jag kan inte andas luften här och jag kan inte umgås med någon, jag kan inte känna lycka eller mening, jag är fängslad i mina egna kedjor och allt är bara svart. Sundsvall är Sveriges tråkigaste stad i mina ögon och jag vill inte vara i den, jag vill inte möta döden ännu för jag vill leva och göra något bra av livet men det går inte här, det är bara så. Jag är en kämpe och gör vad jag kan för att komma härifrån, men räcker det verkligen för en man född med otur? Jag tvivlar och det gör att slaget börjar förloras, jag börjar förtvinas mer och mer. Dags att sova och jobba natt senare idag, ha en trevlig midsommar allihopa

Jag står på min vanliga plats vid stranden
solen lyser upp i horisonten och vinden värmer min hud
Jag ska hoppa på båten till mallorca
För jag vill inte vara kvar här något mer
Jag behöver värmen och den eviga sommarn


Aldrig mer ska jag kyssa en kvinnas läppar
Aldrig mer ska hålla någons hand
Aldrig mer ska jag öppna mig för kärlek
Aldrig mer ska jag säga att jag älskar
För dom orden betyder ändå ingenting


Fortsättning följer

Jag finns inte, jag har vissnat bort
jag tror inte på kärlek
jag undrar varför jag är här
vad är meningen med att existera när det mesta bara går åt skogen
ensamheten är inget jag önskar någon
jag har ingen ledstjärna, ingen som älskar mig besynnerligt
jag är den man leker med
den man använder som tidsfördriv tills man funnit sin prins
men nu är dom tiderna slut
håller mig borta
hellre det än att bli sårad
jag ska inte stå ivägen för dom killar som faktiskt har en chans att finna sin kvinna
jag lägger tid på sånt jag kan och tycker om att göra

Solen lyser och himlen är blå

ändå känner jag bara kylan från min själ

jag ligger i min säng och känner tårar rinna på min kind

ångesten äter upp varenda del av mig

den jag burit så lång, lång tid, ja jag får ingen ro

Nu är sommaren här igen

och jag går fortfarande själv genom natten

värmen är här men allt jag känner är kylan

finns ingen hand att hålla, finns inget hjärta som slår för mig

för det mörka inom mig håller mig borta från livet

Jag ställer mig vid havet och blickar bort mot horisonten 

jag väntar på båten som ska segla mot min längtan till det fina

jag har stått där vid helvetets portar så många gånger

känt giftet rinna genom mina vener och förgiftat mig

jag slåss för mitt liv och knockas men jag reser mig alltid igen som fågel fenix

Den dagen då jag faller, är jag inget att sakna

för då har jag inte gett allt jag har utan vikit ner mig 

men man kan minnas mina försök att älska

man kan minnas mina försök att skänka godhet

under den tid då jag inte gick vilse efter vägen