Senaste inläggen

Av Tobias Bergqvist - 19 december 2015 22:23

Jag står i regnet, det har gått några år

ni sover och har det bra tillsammans

jag besöker er så många dagar det går

vid stenen där era namn står skrivna

det är vemod i mitt hjärta

när jag passerar det röda huset intill älven


Ni fanns för mig när jag var ur balans

ni skrämde bort ondskan ur mitt sår

och jag önskar er alltid tillbaka igen

ni var dom bästa ett barnbarn kunnat få


Det gör mest ont när julen står för dörren

jag vill ju så gärna att ni ska finnas kvar

för ni var mina jular, ni var mina sommarlov

nu är allting dött

jag springer på Sundsvalls gator

men jag vet inte riktigt vart jag ska


Ni fanns för mig när jag var ur balans

ni skrämde bort ondskan ur mitt sår

och jag önskar er alltid tillbaka igen

ni var dom bästa ett barnbarn kunnat få


Alla mina vackra minnen

kommer jag bära med mig i resten av mitt liv

ni kan se mig från er himmel

när jag funnit kärleken

och sen så ses vi igen, när min tid är kommen


ANNONS
Av Tobias Bergqvist - 17 december 2015 13:21

Vinden har vänt, du
jag överlevde den stora stormen
utanförskapet började redan i skolan
jag var pojken de såg som paria
det skapade den jag varit genom alla åren
sen byggde jag vidare på den vägen
jag trodde inte på något annat
min sociala kompetens tog ni ifrån mig
jag vågade inte älska
jag vågade inte lita på någon
det är ju kul att se hur bra det gått för er
ni har inte en tanke på vad ni raserade
det har tagit mig 15 år att förstå att det var ni som var de svaga
jag hade det som ni saknade, därför ni utsåg mig till offer
ni kör på den falska fasaden när ni är fulla
då kommer ni fram och snackar
tror att allt ska vara glömt och förlåtet
jag kan glömma men förlåta gör jag aldrig
det ända jag tänker på är knyt näven och dra till
men våld spolar inte tiden tillbaka
jag ger igen genom att bli mig själv igen
det tar mycket hårdare på plågoandar från det förflutna

Jag får upprättelse den dagen jag går hand i hand med den jag älskar, för ni hade fel den dagen ni sa att: dig kan ingen älska. Ni missbedömde min vilja av att aldrig ge upp. Jag har en del kvar att jobba med, för det var så oerhört mycket ni raserade. Hatet i mig som jag bär mot er är inte längre starkt.


Jag går min egen väg och tar lärdom varje dag. Ni fick mig ond, ni fick mitt hjärta att bli svart av självförakt, men titta här är jag och jag lever med ett hjärta på väg att bli rött och stort och starkt.


Låt aldrig vilsna själar trycka ner er i skolan, det är bara att gå rak i ryggen och visa sig bättre. Tar någon fram näven så bara parera eller kasta ner dom.

ANNONS
Av Tobias Bergqvist - 9 december 2015 21:23

Du kommer hem, en eftermiddag klockan fem

du möts av en mörk och kall lägenhet

det enda som hörs är ekot av dina tankar

du fäller en tår över ensamhets sköld

du tycker att du bor i ett livlöst hem


Det finns ingen fru som säger: älskling välkommen hem

Inga barn som möter dig i hallen

Ingen famn som håller om dig ömt

Ingens röst som frågar dig hur du mår


Du har en vän, som du brukar ringa ibland

han vattnar dig när du känner dig vissen

du önskar ibland att du var han

för han har ju det där som du drömmer om

men ännu har inte din låga brunnit ut


Det finns ingen fru som säger: älskling välkommen hem

Inga barn som möter dig i hallen

Ingen famn som håller om dig ömt

Ingens röst som frågar dig hur du mår


Du vet att du kommer få kärlek

hon kommer att stå där en dag

så ta då chansen trots att du har dina brister

hon kommer fascineras av din historia

och aldrig lämna din sida

Av Tobias Bergqvist - 6 december 2015 11:26

Hur kan egentligen sociala medier göra så att allt fler blir beroende av sina mobiltelefoner? Ja det undrar jag faktiskt. När jag sitter på bussen så är hälften av passagerarna inne i sina mobiler, är jag på gymmet så är många inne i sina mobiler efter varje övning, är jag inne på caféet så sitter hälften med telefonerna klistrade vid ögonen, ja listan kan göras lång egentligen. Det finns säkert de som måste ha sin mobil bredvid sig i sängen när de sover också utifall att det är någon som gör en ny status, lägger ut ett nytt kort etc etc. När jag umgås med någon vän eller familjemedlem så låter jag min mobil ligga i fickan, visst om jag får ett samtal eller ett sms så tar jag ju upp mobilen och kollar även jag på sociala medier då och då, ingen är perfekt. När jag arbetar så har jag alltid mobilen avstängd i jackfickan eftersom jag då lägger allt mitt fokus på arbetet, har visserligen tur att det inte är så många som hör av sig till mig. Tänk om vi människor skulle bli utan mobiler med internet för 1vecka, undrar hur många som skulle bli alldeles apatiska och knäcka då?. Jag minns när jag var på fester eller umgicks med kompisar efter skolan i ungdomen på 90-talet, då hade man sina mobiler i fickan och pratade och umgicks som man brukar göra i sociala sammanhang, nu går allt via mobilen. Nu är det så många som måste få bekräftelse via Facebook och instagram när det skriver dagboksinlägg på sina sidor och lägger ut bilder på allt som görs, jag kallas säkert för tråkig och negativ men hur relevant är det egentligen att läsa om vad någon ska äta, ska göra, vill göra och så vidare, det finns de som bara vill skryta och skriva om arbete hela tiden med. Min nästa mobil blir nog en gammal hederlig utan internet på, de krånglar mindre har längre batteritid och får mig mera fri. Mobilberoende borde behandlas till den grad att jag som individ kan hantera det, att jag inser själv att jag inte behöver kolla sociala medier varje minut för att inte missa något och halka efter. Men alla får ju göra precis som dom vill så klart. Märker också att fler och fler människor måste ha mobilen även när de kör bil, det är skrämmande om något. Där och då så försvinner fokuset och uppmärksamheten på vägen och det som händer på sidan av vägen och i trafiken. Jag själv är en känslomänniska så när jag skriver inlägg så är det oftast något trams eller någon tanke/känsla som jag måste få ur mig eller så delar jag med mig av någon text som jag skrivit, sen om någon gillar det eller inte är inget jag sitter och räknar eller lägger så stor vikt på.


Ha en bra Söndag och använd mobilerna med måtta



Hörs hej!!!

Av Tobias Bergqvist - 24 november 2015 14:40

På sommarn rinner vattnet i bäcken

Och blommorna doftar kärleksfullt

Gräset är grönt och solen den värmer

Och himmelen är blå

Där svalorna flyger


Dit vill jag igen


Det stormar i mitt hjärta

Det brinner i min själ

Så vart tog du vägen?

Vill du inte se mig mera


Vintern kommer närmre

jag sitter ensam på mitt rum

fönsterlampan lyser svagt

tankar och drömmar som bara far

jag är inte längre ett barn


Det stormar i mitt hjärta

Det brinner i min själ

Så vart tog du vägen?

Vill du inte se mig mera


Alla röster i mitt huvud

Dom sover aldrig ut

Dom lever för att trycka ner mig

Och förstöra så mycket dom orkar

Dom firar när ingen förstår mig


Det stormar i mitt hjärta

Det brinner i min själ

Så vart tog du vägen?

Vill du inte se mig mera





Av Tobias Bergqvist - 15 november 2015 21:16

Jag sitter lutad mot väggen i hallen

lampan är släckt och luften är kvav

rädslan att förlora biter sig fast i själen

mina ord har fastnat i halsen


kom lyft med mig om du älskar

kom låt oss släppa kontrollen

jag vill vara galen, jag sitter som på nålar

din skönhet gör mig galen


I sovrummet ligger jag och gråter

när natten kommer in blir jag så hopplöst förälskad

tapeten på väggarna brinner

den röda mannen på axeln skrattar och gör mig svag


kom lyft med mig om du älskar

kom låt oss släppa kontrollen

jag vill vara galen, jag sitter som på nålar

din skönhet gör mig galen


jag vill tro på våran kärlek ändå

håll mig inte utanför, det förtär mig

alla dagar utan dig gör mig bottenlös

och min värld slås i spillror som askan i eld

för utan dina kyssar är jag ändå död

Av Tobias Bergqvist - 14 november 2015 19:00

Ännu en kväll av mörker, ångest och ensamhet. Det är kvällarna som är dom värsta när man har en ångest som vill förtära det inre lugnet i ens kropp. Det är alltid någon som saknas att kunna kramas med när det är som tyngst. Träning och promenader är viktiga kuggar i mitt nya liv, jag vägrar helt enkelt låta depression och ångest vara det styrande. Idag när jag vaknade och man inser att det återigen visat sig att ondskan har visat sig och drabbat många oskyldiga människor, ja då kände jag hur oerhört ointressant mitt dåliga mående egentligen är. Det får mig även att vilja leva dag för dag och vara tacksam för det jag har, inte gråta över det som jag inte har. Hela min kropp har haft en overklighetskänsla idag, det känns fortfarande som att huvudet snurrar och att inget som igår var viktigt längre är det idag, men att gå och vara rädd eller tappa glädjen gör ju bara att ondskan vinner, det tänker inte jag ge dom. Jag bara väntar på att Måndagen ska komma så det är dags att bege sig till gymmet igen för mig, det är där på gymmet som många tankar kommer på plats.



Måste lägga mig och vila nu för nacken är öm och magen kurrar



Jag älskar dig, ja du vet ju vem du är :)

Av Tobias Bergqvist - 10 november 2015 21:28

Bit för bit, faller vi isär, inombords
vi tappar fasaden, den vi byggt upp, under så lång lång tid
dom man älskar finns inte längre kvar
man tittar bara på kort som tappat motiv
tårar faller, raseriet bubblar, rummet känns för trångt
alla slåss vi mot våra inre demoner
men någonstans passar vi in, någonstans släpps inte mörkret in
där blöder inga hjärtan, där finns inga farliga spel
där går det att andas, där går det att leva

Presentation


Hej Tobias heter jag, är 30 år och jag bloggar om livet som deprimerad och lite annat.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ berkka med Blogkeen
Följ berkka med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se