Senaste inläggen

Av Tobias Bergqvist - 28 mars 2016 10:34

Idag klev jag nyss upp och jag var ledsen, jag kände en tyngd i bröstet som knappt går att ta på, allt på grund av en dröm eller ska jag kalla det mardröm. I denna dröm så var en kvinna som jag älskat från långt tillbaka medverkande, allt som gick dåligt då var helt tvärtom i drömmen, det är kanske tecknet på att jag gått vidare sedan ett tag. Jag fick kyssas med henne och fick sagt till mig att hon älskade mig och inte kunde leva utan mig, ja drömmar kan vara elaka ibland. Vädret ser ut att bli fantastiskt idag så lär bli en promenad, denna årstid som jag saknar mormor och morfar som mest, nu skulle jag kunnat sitta och dricka kaffe tillsammans med dem vid huset intill älven, känna dofterna och höra fåglarna kvittra från skogen. Jag vet ju att vi kommer ses igen med tiden fast det kommer att ta lång tid ännu. Nu vill jag inte ha mera mardrömmar som retas med mig på detta sätt, det tar på krafterna kan jag säga. Jag har också kommit till insikt att det inte är någon idé att planera för att hitta på saker att göra, det kommer alltid något i vägen ändå så det är bättre att ta dagarna som dom kommer. Ta vara på dagen nu alla läsare och gå ut och gör något vettigt av den. Tillåt er att dansa och rocka på bara




På återseende.



Hörs hej!!!

ANNONS
Av Tobias Bergqvist - 27 mars 2016 15:53

Jag vet inte vad som händer, jag vet vad jag vill göra i livet men närvaron i Sundsvall gör mig sjuk. Jag gör som alltid bort mig när jag är med andra människor socialt, det kan handla om att medvetet vara otrevlig eller skoja så att allt blir fel. Jag tror inte att det är fel på mig som person utan det är nog snarare så att denna stad gör mig till en sämre människa. Har man alltid haft svårt för att trivas och känna glädje på en plats och i en stad så är det svårt att fungera, jag känner på riktigt hur jag börjar tappa kontrollen över mitt liv, jag har ingen glädje inom mig och att bli förälskad i någon gör bara ont varje gång. Jag har missat så mycket på grund av min psykiska ohälsa och det gör att mitt liv måste gå i raketfart så jag hinner ta igen det som känns viktigt, jag om någon har lärt mig vikten av att inte snåla med beröm och sanningen om vad jag tycker om de människor som är i min närhet. Livet är så enormt skört och kort att tjafs och missförstånd bör rättas till ganska fort, dagen då allt är försent så ångrar man sig hela livet efteråt. Min ångest är att jämföra med cancer i den bemärkelsen att den äter mig inifrån, mina tankar och känslor är unika på ett sätt men gör också att andra ser på mig på ett annat sätt. För mig är det viktigt att bara skriva ut vad jag tänker och känner, sedan att det kan misstolkas från utomstående är en annan nöt att knäcka. Man måste hitta roten till vart tanken/tankarna kommer ifrån för att sedan kunna lokalisera hur känslorna blir. Följderna av alltihopa brukar som sagt bli negativ men vad som måste arbetas på och förbättra kommer man fram till. Nu ska jag gå ut och känna vinden mot min kind och höra fågelsången nere vid vattnet och längta efter sommaren. Ta det lugnt därute och var rädda om varandra, ta inte livet på för stort allvar för du kommer inte levande ur det ändå








Ciao 

ANNONS
Av Tobias Bergqvist - 21 mars 2016 00:02

Jag är förälskad i en kvinna och hon vet om det, vi har setts några gånger även om det är långt mellan de dagar vi ses. Jag skickar sms för att visa hur mycket jag håller av henne och vill bli en del av hennes liv, men svaren uteblir oftast 1 vecka eller mer. Det gör mig ledsen och får mina tankar att tänka negativt då jag av erfarenhet vet att sådant inte är bra. Hur länge ska jag försöka innan det är på tiden att gå vidare för att inte missa ännu fler år av ensamhet? Jag är av den sorten som vill att ord går till handling vad gäller känslor, annars blir det inte äkta och jag tappar intresse och förtroende. Jag har förståelse för att hennes liv är hektiskt och har min egna egentid men skillnaden är den att jag tar mig tid att messa eller ringa bara för att visa att jag är intresserad och bryr mig. Fast hon svarar aldrig när jag ringer och ringer inte upp, men som sagt jag har då visat att jag försökt iallafall. Kvinnor som jag mött tidigare har alltid varit svåra att förstå och min historia vad gäller kvinnor är långt ifrån positiv, jag har haft 1 förhållande i hela mitt liv och det tog slut för 7 år sedan, innan och efter så har jag varit singel. Det är inte alls tokigt att vara singel men vissa saker saknar jag ju precis som många andra singlar.



Kvinnor är en gåta som jag aldrig kan lösa. Jag är inte perfekt men jag försöker och lär mig saker som varit låsta innan



Med dessa funderingar så säger jag god natt

Av Tobias Bergqvist - 19 mars 2016 12:20

Jag tror att kvinnorna har vunnit över mig nu för jag stänger ner kärleksmaskinen inom mig, det är ingen idé att försöka finna en kvinna mera. Det är mer jobbigt att bli kär en tvärtom. Ingen faller för charm idag av de jag mött utan det ska vara tatueringar och våld. När jag inte får något gehör tillbaka efter alla dessa år av försök från någon så tröttnar jag. Nu ska jag ägna mig åt sport och musik. Någon egen familj får jag som sagt inte :-(. Finns inget mer att säga.


Av Tobias Bergqvist - 14 mars 2016 23:59

Jag har alltid varit blyg och haft svårigheter med att socialisera, att ta kontakt med andra gav mig en fruktansvärd ångest och jag tror det beror på osäkerhet och okunskap om hur man förväntas vara. Idag går det bättre för mig att iallafall försöka komma andra människor närmare, blir det fel så blir det. Jag längtar verkligen efter att få vara en del av en kvinnas liv men att bli kär skrämmer mig fortfarande litegrann, det beror helt enkelt på att jag blivit brädad och lurad så många gånger att jag tappat mitt förtroende vad gäller besvarade känslor. Att ta lärdom av det förflutna är en riktig bra grej faktiskt, bara du inte stannar kvar där för länge i tankarna och sättet. Jag har svårt att se människor i ögonen vid samtal för jag inbillar mig att de ser igenom mig då, jag har lärt mig nu att säga tvärtom vid nedstämdhet för att inte få andra att reagera negativt. Jag tappade bort mig själv vid fjorton års ålder och kände inte att jag var en snäll människa eller såg bra ut ens, den enda glädjen jag hade var att dricka alkohol för att bedöva mig själv från alla negativa tankar och ångesten. Min bästa vän var självmordstankarna och viljan att dö, den tittar förbi mig ibland även nu vid misslyckanden som gör mig frustrerad. Det är aldrig lätt att ta sig fram när man mår dåligt och inte vill leva, kraven som bara läggs upp från andra trycker dig ännu längre ner i fördärvet, alla misslyckanden du haft bara mal på tills du sover. När människor tar avstånd från mig blir jag ledsen och frustrerad eftersom dom aldrig ger mig chansen att visa att jag är en snäll människa bakom depressionen. Det är så låg acceptans för den psykisla ohälsan och ja jag är rätt ensam då jag inte jobbar, självvalt från början men det sitter ju kvar även fast jag försöker gottgöra och finnas och visa att jag vill umgås. Jag börjar mer och mer att sluta vara rädd för att vara jag, det är inte mitt problem vad andra tycker om mig. Visst jag är hård i min attityd ibland men det är för att jag vill ha raka rör direkt och inget velande, mig ska man aldrig ge ett löfte om man inte ämnar att hålla det för då tappar jag respekten och förtroendet för dig direkt, jag har varit sådan själv som velat och gjort felaktiga beslut som sårat andra så det är därför det vuxit fram i mig.


Nu vart jag trött så återkommer vid tillfälle



Simma lugnt och ta hand om varandra så länge

Av Tobias Bergqvist - 14 mars 2016 14:30

Jag hade det bra hos min bror i sörbygden, luften där är så fantastisk och utsikten och närheten till naturen är som balsam för själen. Synd bara att jag var så trött hela helgen och ville sova mycket, men det hans med att se en massa renar som skulle förflyttas, sedan kom det tre rådjur på besök vid tomten där brorsan bor. Det är något med att se djur på riktig som får mig stimulerad, det är en sak att se djur på tv och en annan sak i verkligheten. Man jag måste ta vara på livet och göra det som känns rätt i magen, det här med att umgås med familjen har jag allt för ofta prioriterat bort innan, allt kompisar och en massa annat som kommit före. Det var bra väder med solsken och värme så det känns att sommaren sakta är på väg nu. Ikväll ska jag se på ishockey bara för att det är så roligt med idrott.

Av Tobias Bergqvist - 10 mars 2016 17:14

Jag känner att en förändring måste ske, jag behöver verkligen flytta och se något annat än Sundsvall. Denna stad är för liten för mig och jag har alltid burit en längtan efter något annat. Det är inte fel på människorna här utan det är bara staden som är ful och tråkig. Jag har aldrig trivits här, visst det finns en kvinna som jag tycker om här och som jag vill leva med, men än så länge så hör jag inte mycket från henne. Hon har ju sin egna lilla familj och vänner redan så jag förstår det, hon är en unik kvinna och en fantastisk mamma och skulle det gå så skulle jag fråga om hon ville följa med mig. Det känns rätt hopplöst att komma härifrån för tillfället, inte många jobb eller bostäder som jag har en chans att få. Denna längtan efter något nytt fräter inom mig, den äter en liten bit av mig för varje dag som jag andas i Sundsvall. Det har blivit som en blockering för mig socialt, jag blir stel och otrevlig många gånger då jag umgås med vänner, jag har svårt att hantera situationen och vet inte riktigt vem jag ska be om hjälp. Det bästa för mig vore att finna en kvinna som jag kan lära känna och kanske bli en framtida sambo med, menar är snart 32 år gammal och har inte funnit något som egentligen betyder något med lycka. Jag har bara mina mål och drömmar, det är bara jag som kan ta mig dit jag vill på ett plan men behöver hjälp på traven från ett annat håll med. Jag känner inte för att dö ännu, men känslan inom mig säger att ju längre som jag blir fast och ensam här så närmar sig graven med snabba steg, det låter nog konstigt för andra att höra det men det är så det ligger till iaf. Visst skulle jag kunna gå med ett leende när jag går ute på stadens gator och torg här, men det vore inte ärligt för som sagt jag är inte lycklig i Sundsvall. Jag är född och uppvuxen här men har alltid känt mig som en göteborgare, men det betyder inte att det måste vara Göteborg som jag flyttar till igen. Jag vill bara känna harmoni och lycka och göra allt som gör livet värt att leva, jag vill inte vara ensam längre med min ångest och sorg, kanske förtjänar jag inte att vara älskad av en kvinna som jag älskar själv men jag vill också vara en del av kärleken. Allt blir så mycket enklare att bära och hantera med en kvinna som stöttar och förstår, livet blir roligare att leva helt enkelt. Depressionen och ångesten får jag kanske bära resten av mitt liv ändå. Bara man får förståelse och acceptans för hur jag är så ser man vilken snäll och omtänksam människa jag är mot alla dom som förtjänar det.




Ha det gött alla läsare och skrivare där ute. Återkommer på Måndag igen




Hörs hej!!!



Av Tobias Bergqvist - 8 mars 2016 00:23

Det är nu när det lider mot natt som känslan av ensamhet kommer, det är nu jag påminns om att min säng är tom bredvid mig, där ligger ingen som älskar mig. Kanske lite starkare ikväll eftersom fotbollsträningen personligen gick dåligt, jag blir så frustrerad de gångerna och kokar av ilskan över att ligga efter, men jag kommer snart att vara mitt gamla jag igen för det gäller bara att ligga i och ta fram vinnarskallen. Det är viktigt att vi alla som individer har drömmar och mål i livet, för annars blir det inte roligt att leva. Jag saknar verkligen idrotten, jag saknar verkligen känslan av att vinna och vara en av de bättre på matcher och träningar. Ångesten fräter i mig på nätterna, inte lika stark på dagarna då jag har saker att göra som då innebär att tankarna fokuseras på det. Jag ska ärligt säga att det är ett tomrum av att inte vara idrottstjärna som syns i medierna. Jag ville vara en spelare som gjorde skillnad på planen för mitt lag och representera landslaget. Men det gäller att inte vara bitter och grubbla för mycket över det, då blir jag säkert galen efter ett par år. Nu har jag ju mina texter och övandet på gitarren och kanske lyckas jag göra något vackert av allt det :-). Jag hoppas att alla som lider av depression, ångest och dödslängtan verkligen tar sig ur det, det är inte så enkelt att bli helt fri från det ska sägas. Ibland känner jag det som att livet går i stå, jag jobbar hårt med mig själv men finner ingen endå inte mycket till kompisar eller livspartner, jag ser mina vänner eller andra bekanta ta sig just dit. Men har jag tålamod så kommer min tid. Jag saknar Göteborg med, jag saknar staden så mycket att mitt inre gråter



Ha det gött alla

Presentation


Hej Tobias heter jag, är 30 år och jag bloggar om livet som deprimerad och lite annat.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ berkka med Blogkeen
Följ berkka med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se