Jag är 35 år och framtiden ser bra ut, jag kan inte klaga på hur mitt liv är för jag har ett jobb, en bostad och vänner men det är lite ensamt kanske, det fattas någon att dela allt med. Inom några år så har nog kärlekens pilar kommit även till mig, det är något att se fram emot det ?. Annars så händer det inte så mycket spännande i mitt liv för tillfället.

Här ligger jag i min enkelhet och tänker och drömmer. Det kan vara så att jag känner mig ledsen på grund av att jag är ensam, det finns ingen bredvid mig i vardagen ännu. Vissa människor tycker nog att det är skönt att vara ensamma medans de flesta vill dela livet med någon, jag tillhör det senare och längtar tills dagen jag inte är ensam längre. Det är så mysigt att älska någon som älskar tillbaka. Den där känslan av att längta hem till sin familj när man är på jobbet eller borta på resa eller vad som står på agendan, det var skönt att ta en långpromenad igår igen för att på något sätt lura bort tröttheten, nu är det Januari så sommaren är påväg med småsteg, hoppas sommaren blir fylld av värme, sol och kärlek för mig och er alla.
Jag är förhoppningsfull över det iaf ?. Nu ska jag se lite film eller serier innan jag somnar till



Ha det gött och ta hand om er!!!

Ja snart är det Julafton och ett nytt år ska välkomnas och ett annat tackas av, det här året har varit rätt intressant och bra och jag ser med spänning fram emot vad 2020 har att erbjuda, denna jul ska jag jobba nere i Stockholm faktiskt. Julen är en mysig tid där man träffas och umgås med sina nära och kära, äter god mat och delar ut julklappar. Nu i vuxen ålder så firar min släkt julen på varsina håll, varför det blivit så vet jag inte riktigt. Något jag saknar är den där egna familjen att skapa fina julminnen tillsammans med, tänk lyckan av att få se sina barn lysa av förväntan på julaftonsmorgonen över vad som komma skall, kanske slår den drömmen in en dag men jag börjar närma mig åldern då jag själv tycker att jag är för gammal så den drömlågan börjar falna allt mer, jag hade en chans nyligen att kanske kunna komma i mål med just den drömmen men jag fällde krokben på mig själv som vanligt så jag vet inte hur det slutar. Jag vet att jag skulle ha berättat om min utredning angående Autism men jag fick liksom inte till det rätta läget, jag var rädd att förlora kärleken helt enkelt och så här i efterhand så gjorde jag nog det iaf vilket är än mer ledsamt. Om det nu konstateras att jag har lite Autism så är det inget som syns på utsidan eller förändrar den person jag är, det problem som uppstår är små saker som jag helt enkelt bara måste träna på och utsätta mig för. Jag vill ha ett liv med dig men jag har full förståelse för om intresset för mig falnade på grund av att jag inget sa och jag får skylla mig själv, man ska vara öppen, rak och ärlig mot den man säger sig älska för annars blir det inte bra. Men jag lär av mitt misstag och säger förlåt igen.



Nu måste jag göra lite nytta på jobbet, men min famn och mitt hjärta är öppet för dig om du fortfarande vill träffa en 35-årig klantskalle som är ganska söt.



Jag älskar dig!!!

Ångest, ständigt denna ångest. Jag är så trött på att ha ångest och vara rädd för sådant jag inte känner mig säker på, mina dagar bör vara ungefär likadana varje dag för att inte ångesten ska äta upp mig och jag känner mig som en mes för det. Men visst kan det gå bra ändå om något drastiskt sker, tar bara en stund innan ångesten lägger sig om det ändå gick bra. Det fungerar i mitt huvud som så att varje sak som händer ger ett påslag om att världen kommer gå under om jag inte har kontroll på det som ska göras, det behöver inte vara något avancerat som blir en liten avstickare men det ger den effekten och sen är ångesten påslagen i flera timmar. Jag gissar på att det har med min förmodade Autism att göra, det har kommit fram att jag nog har en släng av Autism eftersom jag får svårigheter i det sociala livet med andra människor, jag tränar på att bli bättre i möten med andra men det är jobbigt och det är när det blir lite tokigt och fel som jag ändå lär mig till nästa gång. Det är ett litet hinder i mitt liv så klart allt detta men jag tänker inte ge mig utan att verkligen ha försökt och gjort allt jag kan för att träna upp mig.



Men visst tär det både kroppsligt och psykiskt att gå runt och känna sig orolig och ha ångest hela tiden, bara för att dagarna ibland kanske blir lite annorlundare än väntat!!!


Ha det så bra nu och ha en mysig Jul

Hösten, den är så mörk och kall och gör ensamheten så otroligt tydligt för mig. Nu är jag 35 år och drömmen om kärleken lever ännu kvar, men är jag ensam och trampar vatten på samma ställe nu som då när jag är 40 år så är det över för mig, inom 5 år vill jag alltså uppnått att ha fru och barn. Giftermål är inte det viktigaste men iaf sambo och barn. Jag har misslyckats med så mycket i mitt liv, verkligen sådant som jag ville lyckas med, så vill inte misslyckas med att finna den sanna glädjen i tvåsamhet. Mitt stora problem är dock alltid att närma mig någon för jag är rent utsagt dålig på det här med att kallprata eller starta en konversation, jag tycker inte att jag har något intressant att säga eller komma med, kan ha att göra med hur jag mår då och då givetvis och jag påstår inte att jag inte försöker och tränar på att bli bättre. Jag är mycket själv hemma och spelar på gitarren och tränar på gym, för det är mina passioner och umgås jag med någon så är mobilen intressantare än mitt sällskap och då lackar jag ut i tysthet, jag fattar bara inte hur människor kan bli så besatta och uppslukade av sociala medier att allt som görs måste dokumenteras varje dag, inte ens på ett sportevenemang kan många i publiken slita sig från mobilen, allt för att just andra måste få se vad hen gör och samtidigt se vad alla andra gör. Jaja nog om detta beroende för det är inget jag kan påverka och förbättra iaf. I mitt huvud far tankar alltid fritt varje dag och det är mest mörka och dystra tankar, den svåraste är den om längtan efter döden och den är alltid som starkast dessa mörka, kalla och ensamma månader. Hemma på kammaren finns det så mycket tid över till att reflektera över livet och hur det ser ut, jag har det egentligen inte så tokigt men är väldigt ensam utan livskamrat. Jag har vänner att umgås med men dom flesta är inte ensamma så det blir bara jobbigt att vara där, för då blir jag påmind i bakhuvudet om hur mycket jag själv drömmer och längtar efter just det där livet, varför jag varit singel så länge i mitt liv har jag inte svaren på men jag kan bara gissa mig fram till något så när vettiga anledningar. Jag vill bara ha ett vanligt enkelt liv men jag vet att det inte går med tanke på min ångest och har accepterat att det kan bli singelliv i 5 år till innan det tar slut, innan livets låga brinner ut och meningen med att andas raderas på en sekund.



Nu ska jag lyssna på Sveriges bästa band Gyllene Tider och drömma mig till sommar igen, den senaste live skivan är kanon och även Winnerbäcks nya skiva eldtuppen är att rekommendera!!!



Nu ska jag jobba vidare så ta hand om varandra och tveka inte att säga jag älskar dig till den du tycker om

Imorgon fyller jag 35 år, sedan är det bara 5 år kvar till 40. Om jag tänker efter så har jag under dessa 35 år inte åstadkommit speciellt mycket av värde, många av mina jämngamla kamrater har sitt vanliga Svenssonliv med fru, barn osv osv och det är ett steg som jag också vill ta för jag känner mig redo för den resan. Jag har alltid känt mig lite stressad över det för jag har inte haft så många förhållanden i livet tidigare. Men känslor är ju inget man kan tvinga fram heller utan kommer det så kommer det. Ibland känns det som att jag är ett tidsfördriv som är kul att leka med ibland, det är ju alltid kul med uppmärksamhet och bekräftelse för visso men det gör mig inte lycklig. Jag tror inte att det är kört för mig vad gäller kärlek men hoppet börjar sina litegrann för när jag blir kär så är det alltid i fel sort, alltså den sortens kvinna som inte känner samma sak tillbaka, det ska vara mer badboy över dessa killar och det vill jag inte ens försöka spela för jag är långt ifrån en badboy. Men frågan är ju hur man öppnar ett samtal med en kvinna, ett enkelt Hej tycks inte räcka till intresse eller kontakt och det är en utmaning i sig för då måste man ju presentera sig på ett unikt sätt. Nätdejting är ganska komplicerat men kan ge någonting, oftast när jag skriver till någon så får jag inget svar tillbaka och det är hårt och gör ont så klart men då har jag iaf visat mitt intresse och att jag finns. Jag unnar verkligen alla människor lycka och välmående. Tvåsamheten är något magiskt när man hittat rätt tror jag.



Så 2020, har du någon kärlek att ge

Jag längtar tillbaka till Göteborg varje vaken tid på dygnet, men det är så svårt att kunna flytta tillbaka eftersom jobb inte växer på träd och för att arbetsgivare så klart tvekar då det ser att jag bor i spökstaden Sundsvall. Jag har tappat hoppet om att komma till den stad som jag ser som hemma, Sundsvall är födelseorten men aldrig min stad. Jag kan aldrig bli lycklig i Sundsvall utan bara sakta dö bit för bit och glömmas bort som en vind. Jag saknar människorna, spårvagnarna, Liseberg, Frölunda och IFK Göteborg oerhört mycket. En vacker dag önskar jag att kärleken kommer även till mig och att vi bor i Göteborg och har det underbart tillsammans. Men jag har slutat att tro på det för att slippa bli besviken helt enkelt, det skulle göra alldeles för ont om det blev bekräftat. Jag vill bara bli lycklig för annars har ju livet ingen direkt mening tycker jag.

Nu börjar hösten verkligen komma igen och det finns en tjusning med den och alla olika färger, fast jag inte gillar hösten med sitt mörker och kylan och ensamheten. Jag känner i hela kroppen hur kraften börjar sina så som den alltid gör fram mot hösten, det är då mörkret i mig får större kraft och kontroll över mig. Igår på min långpromenad så var tårarna nära att falla ner på kinden och tur är väl att jag bär mina solglasögon med svarta glas ute bland människor just nu, men jag är inte rädd för att andra ska se mig falla och gråta utan vill bara bespara alla min kamp mot Depression och ångest. De senaste tjugo åren har jag inte hört ett grattis på födelsedagen av min så kallade far och heller inte fått presenter, men nu är ju presenter i min mening inte ens det viktigaste utan det är känslan av att känna sig uppskattad och älskad av sin egen far. Jo avsknaden av en far och son relation har byggt upp ett sår i min själ år efter år men även om det gör ont så har jag accepterat det. Jag har ingen livslust alls och är långt ifrån vad man kan kalla lycklig men utåt så sätter jag på mig min mask och biter ihop och ibland önskar jag att jag kunde få semester från min hjärna, det är så mycket tankar som far där inne i huvudet som om det vore en motorväg. Ibland står jag nere vid havet och bara skriker ut i vinden och faller ner på knä i nån sorts frustration över allt som passerar. Oftast missförstår folk mig och det kan jag inte göra något åt faktiskt utan jag är bara den jag är och tar min fajt med mig själv ändå. Det jag först och främst måste göra är att finna glädjen igen och komma in på rätt spår. Jag brukar starta och avsluta dagarna med att le mot min egen spegelbild för att lura mörkret att jag mår bra och duger något till och det funkar inte varje gång men tillräckligt för att lyfta upp mig. Sen försöker jag skriva något snällt till personer jag tycker om för jag mår bra av det och vill så gärna att andra ska se att jag är omtänksam och snäll mot andra även fast jag inte är det mot mig själv alla gånger. Jag har hört ord som att jag är snäll, omtänksam och lugn de senaste veckorna och det stämmer faktiskt rätt bra in på mig trots allt. Kärleksliv behöver jag inte prata så mycket om eftersom jag inte har något, men en dag så kommer HON kanske och knackar på, denna kvinna som kan älska mig för den jag är och vara mottaglig för all den kärlek som jag kan och kommer att ge. När jag älskar någon så gör jag det 110%.

Jag hoppas verkligen att alla Mammor och framförallt Pappor där ute ser och bekräftar sina barn hela vägen i mål, man tror kanske inte att det spelar så stor roll att säga: Jag älskar dig och finns alltid för dig mitt barn men det gör det, att inte känna den kärleken från en förälder tar på ett barn och sätter ett tomt hål i hjärtat och en enorm smärta i själen. Min mamma är fantastisk på alla sätt. Min längtan efter döden sitter i huvudet varje dag men så länge jag har kontrollen så är det inget att oroa sig för, det är bara jobbigt dock att inte kunna leva fullt ut. Alla misstag och dåliga uttryck från mig kommer då jag har en dålig dag. Jag vill inte leva men vill heller inte dö så jag befinner mig mitt emellan och går bara rakt fram och ser vad livet har att ge mig och jag kommer aldrig sluta kämpa för min existens.

Tack till alla er som finns i mitt liv, tillsammans är vi guldklimpar och starka

Fridens!!!