Detta år händer något fantastiskt spännande och skrämmande på samma gång, jag ska nämligen bli Sambo för första gången i mitt liv. Det trodde nog många aldrig skulle hända mig, inte ens jag själv. Jag är även färdig med den utredning om Autism som jag genomgått och det var som jag misstänkt en längre tid, jag har drag av Autism och det är skönt att veta nu att alla gånger som jag gjort bort mig i det sociala samspelet med andra människor till viss del beror på Autismen. Alla år med depression och ångest har på något sätt med det att göra också. Nu kan jag gå vidare i livet och beblanda mig med dom som accepterar mig och förstår mig utan att döma och vända ryggen till. Jag har känt mig så trött och irriterad den senaste tiden och jag kan inte sätta ord på varför det är så och varför intresset för andra människor har varit riktigt svalt, jag kan ge mig på att gissa att det handlar om att jag provoceras av allt detta mobilberoende hos människor för det är inte kul att prata med någon som inte är närvarande. Jag kommer kanske alltid att vara en sorgsen själ men jag försöker varje dag att lära mig hur man kan finna glädjen i livet men ikväll ska jag gråta för allt som är bra och fint med livet.


Jag är Tobbe!!!