Se på mig nu
mitt i livet och klockan är sju
jag var en ensam och rotlös själ
trodde inte på framtid eller drömmar
såg spegelbilden av en sorgsen man

Onda blickar och hårda ord
gott mötte ont i en sliten korridor
nävar mot hud och elaka hot
hur kan det få gå så fel?

Du är aldrig ensam för jag finns här
öppnar du upp dig så lyssnar jag
för jag kan och vill förstå just dig
ingen får trycka ner dig för att du är du
låt tårar falla i extas innan du tar nya tag