Månen lyser och stjärnorna glittrar och här ligger jag ensam och funderar, jo det finns en stor risk att jag aldrig kommer bort från Sundsvall och att jag får leva vid sidan av kärleken, klickar jag inte med någon så är det så. Jag har varit ensam så länge att minnet sviker mig i hur det är att dejta eller märka att någon gillar mig, sist jag öppnade mig för kärleken så blev det ännu en pannkaka till samlingen haha. Men det finns ingen mening med att vara bitter över det jag inte har eller kanske aldrig får, livet är för kort ändå. När jag blir kär så blir jag alltid så satans kär att ivern tar över, om det beror på att jag nästan alltid varit singel kan jag inte svara på men det kan absolut vara så, Jag kan nog aldrig glömma min stora kärlek som inte var ett dugg intresserad av mig utan bara lekte med känslorna mina tills något bättre dök upp, det finns alltid en plats i mitt hjärta där hon är med trots allt och det är typiskt att vi lever i så skilda världar att kärlek inte kan mötas från båda håll. Jag minns inte hur det känns att hångla eller hålla om någon men försöker tänka mig in i hur det är iaf, jag har 2 blåa otroligt vackra ögon som egentligen borde få vilken kvinna som helst att smälta men det ska finnas lite allt av det andra också. Nä kanske dags att försöka sova för det är ju till att spela match imorgon!!!!