En dikt till mannen med hornen och till psykisk ohälsa.

Du är mitt allt men ändå hatar jag dig
Du hånler när jag fäller tårar svarta av sorg
Du vill ta mig till ditt rike
Jag springer ensam för mitt liv
Du stöter bort all kärlek när den kommer
Du håller mig levande begravd i mig själv
Men jag knyter nävarna och slåss för att bli fri

Du ger mig bilder om hur livet kan vara för den normala
Hur man älskar och blir älskad tillbaka
Hur man lever i tvåsamhet och ger allt för kärleken och vänskapen
Då brinner det en längtan i mitt bröst
Du gör det för att du är elak och vet att det smärtar som om jag vore i skärselden
Du håller mig fast i staden du valt till mitt jordsliga helvete tills jag dör om jag inte lyckas fly

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...