Jag har bett om hjälp, jag har sagt hur mycket jag hatar denna stad och vill bort från den, men jag uppfyller väl inte politikernas krav och kriterier. Jag är min egna värsta fiende här och har gått under jorden för så många, jag väljer vilka jag vill umgås och visa att jag lever inför. Här lägger jag mig i soffan och ger upp allt, det är vad kroppen vill så länge jag andas samma luft som staden sänder ut. Det är inte så konstigt att min kropp känns sjuk heller. Jag är ingen nolla eller förlorare men jag känner mig som en sådan ibland. Jag har inget självförakt eller är farlig på något sätt. Jag har börjat om mitt liv ochans jag vet vilka som är med och vilka som inte är med mig. Ge mörkret en chans men låt det inte förgöra dig.



Resan fortsätter