Jag känner den och jag ser den, den berömda väggen. Nu börjar hösten komma tillbaka igen och jag känner mig mer ensam och vilse än året som var för inom mig finns det en stark längtan, jag når den inte riktigt och lyckas inte sätta fingret på det. En fråga som jag ställde mig förra året var: Vill jag ha det på samma sätt eller värre nästa år? Det ville jag så klart inte men det känns som att det faktiskt kommer att bli det. Löven börjar få sin vanliga färg vid denna årstid och faller ner mot marken och jag går som vanligt ensam utan en kärleksvän vid min sida. Att finna kärleken är inte enkelt och inget som jag vågar ge mig in i för tillfället, det slutar alltid med att jag får känslor för personen och blir dissad och sådant känns verkligen. Jag börjar tappa greppet om allt, mina vänner och familj prioriterar jag inte alls på grund av skam över att mitt liv blev så här. Jo jag är galet kär i en person men får inte så mycket respons där, vad det beror på vet jag inte heller av den anledningen att jag inte lyckas få en konversation med personen, ni som varit eller är kär på detta sätt vet nog vad det handlar om :). Alltid roligare att lämna lägenheten än att komma hem till den, jag må vara sjuk i själen men det är lättare att ta fajten tillsammans med någon vid sin sida för det är en morot att leva så normalt det bara går och få och ge kärlek. Vart finns glädjen i att gå runt i denna trista stad alldeles ensam med egna tankar och mål, kanske är det av rädsla för att stöta på henne där för jag vet nog inte vad jag ska säga till henne då som gör att det inte är vackert här längre. Att behöva konstatera att de flesta kvinnor är kräsna och vet vad dom vill ha gör inget enklare, oftast är jag inte inom den ramen så konkurensen blir väldigt stor och svår. Allt är inte bara mörkt heller för när jag arbetar så mår jag ändå rätt bra, då tänker jag inte så mycket på henne och jag känner inte den starka lägtan efter närhet lika starkt. 

Nu ska jag träna och spela lite gitarr så får filosifera lite senare igen.

Ha det bra och ta hand om varandra så länge

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...