Nu är det dags för mig, dags för min resa till lyckan och inre frid, jag söker efter en livskamrat. Jag sitter här i Sundsvall och vet att mina drömmar inte finns att uppfylla här. Kanske finns det ingen kvinna som vill eller kan bli förälskad av mig någon annan stans heller, men jag ska försöka den dagen chansen kommer ändå. Jag blev förälskad här men släpptes inte in på grund av ointresse, visst har jag varit bitter och sårad på grund av det men ser inte bakåt på det annat än att jag lärt mig läxan. Jag gillar inte en massa löften som inte leder någonstans alls, det är livet alldeles för kort för tycker jag. Leva så som jag gör för tillfället är inte optimalt för en människa, tacksam för att ha ett arbete att gå till men att komma hem till det tomma, mörka och kalla hemmet efter det ger bara ångest. Försökt knyta band med många men det är tydligen ett problem att vara med mig, så varför tjura och leva i ensamhet när det finns andra vägar att gå. Det liv vi har ska vara glädjande och meningsfullt och det är något inom mig som vill ha min uppmärksamhet, har bara inte funnit dit ännu. Den dagen jag gör det så drar jag och finner det där livet och den där platsen. Sundsvall är inte längre en vacker plats för mig, det är bara så det är men det är inget negativt mot alla de som trivs och känner sig glada och lyckliga här. Jag är inte som alla andra men jag är mig själv och har brister och fel, tittar man bara bakom det så är jag en underbar person även jag

Ta hand om varandra och respektera varandra för de känslor och åsikter vi har.

Hörs hej