Jag vet inte vad som händer, jag vet vad jag vill göra i livet men närvaron i Sundsvall gör mig sjuk. Jag gör som alltid bort mig när jag är med andra människor socialt, det kan handla om att medvetet vara otrevlig eller skoja så att allt blir fel. Jag tror inte att det är fel på mig som person utan det är nog snarare så att denna stad gör mig till en sämre människa. Har man alltid haft svårt för att trivas och känna glädje på en plats och i en stad så är det svårt att fungera, jag känner på riktigt hur jag börjar tappa kontrollen över mitt liv, jag har ingen glädje inom mig och att bli förälskad i någon gör bara ont varje gång. Jag har missat så mycket på grund av min psykiska ohälsa och det gör att mitt liv måste gå i raketfart så jag hinner ta igen det som känns viktigt, jag om någon har lärt mig vikten av att inte snåla med beröm och sanningen om vad jag tycker om de människor som är i min närhet. Livet är så enormt skört och kort att tjafs och missförstånd bör rättas till ganska fort, dagen då allt är försent så ångrar man sig hela livet efteråt. Min ångest är att jämföra med cancer i den bemärkelsen att den äter mig inifrån, mina tankar och känslor är unika på ett sätt men gör också att andra ser på mig på ett annat sätt. För mig är det viktigt att bara skriva ut vad jag tänker och känner, sedan att det kan misstolkas från utomstående är en annan nöt att knäcka. Man måste hitta roten till vart tanken/tankarna kommer ifrån för att sedan kunna lokalisera hur känslorna blir. Följderna av alltihopa brukar som sagt bli negativ men vad som måste arbetas på och förbättra kommer man fram till. Nu ska jag gå ut och känna vinden mot min kind och höra fågelsången nere vid vattnet och längta efter sommaren. Ta det lugnt därute och var rädda om varandra, ta inte livet på för stort allvar för du kommer inte levande ur det ändå

Ciao 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...