Jag känner att en förändring måste ske, jag behöver verkligen flytta och se något annat än Sundsvall. Denna stad är för liten för mig och jag har alltid burit en längtan efter något annat. Det är inte fel på människorna här utan det är bara staden som är ful och tråkig. Jag har aldrig trivits här, visst det finns en kvinna som jag tycker om här och som jag vill leva med, men än så länge så hör jag inte mycket från henne. Hon har ju sin egna lilla familj och vänner redan så jag förstår det, hon är en unik kvinna och en fantastisk mamma och skulle det gå så skulle jag fråga om hon ville följa med mig. Det känns rätt hopplöst att komma härifrån för tillfället, inte många jobb eller bostäder som jag har en chans att få. Denna längtan efter något nytt fräter inom mig, den äter en liten bit av mig för varje dag som jag andas i Sundsvall. Det har blivit som en blockering för mig socialt, jag blir stel och otrevlig många gånger då jag umgås med vänner, jag har svårt att hantera situationen och vet inte riktigt vem jag ska be om hjälp. Det bästa för mig vore att finna en kvinna som jag kan lära känna och kanske bli en framtida sambo med, menar är snart 32 år gammal och har inte funnit något som egentligen betyder något med lycka. Jag har bara mina mål och drömmar, det är bara jag som kan ta mig dit jag vill på ett plan men behöver hjälp på traven från ett annat håll med. Jag känner inte för att dö ännu, men känslan inom mig säger att ju längre som jag blir fast och ensam här så närmar sig graven med snabba steg, det låter nog konstigt för andra att höra det men det är så det ligger till iaf. Visst skulle jag kunna gå med ett leende när jag går ute på stadens gator och torg här, men det vore inte ärligt för som sagt jag är inte lycklig i Sundsvall. Jag är född och uppvuxen här men har alltid känt mig som en göteborgare, men det betyder inte att det måste vara Göteborg som jag flyttar till igen. Jag vill bara känna harmoni och lycka och göra allt som gör livet värt att leva, jag vill inte vara ensam längre med min ångest och sorg, kanske förtjänar jag inte att vara älskad av en kvinna som jag älskar själv men jag vill också vara en del av kärleken. Allt blir så mycket enklare att bära och hantera med en kvinna som stöttar och förstår, livet blir roligare att leva helt enkelt. Depressionen och ångesten får jag kanske bära resten av mitt liv ändå. Bara man får förståelse och acceptans för hur jag är så ser man vilken snäll och omtänksam människa jag är mot alla dom som förtjänar det.




Ha det gött alla läsare och skrivare där ute. Återkommer på Måndag igen




Hörs hej!!!