Jag längtar till det röda huset intill älven, det doftar så gott där av Syrénbuskar och blommor. Träden uppe vid skogen viskar saker till mig om tiden som var, älskade mormor och morfar om ni bara visste hur saknade ni är av mig. Jag minns hur jag låg på en stor filt på gräset och tittade på hur molnen formade sig till olika figurer. Det var där och då som det var möjligt att drömma om livet och vilken väg jag skulle gå. Jag ser inte så mycket bakåt längre utan strävar hela tiden framåt för att finna den inre friden som jag saknar. Ett liv på scenen är det jag drömmer om mest, för att skriva texter och spela musik är det absolut roligaste som finns. Jag saknar en kvinna vid min sida som kan älska mig för den jag är och som bromsar mig när jag hastar för fort fram, jag vet att hon finns där ute och bara väntar på mig, hon tycker att jag är något medans hon själv inte är någonting men det är inte sant, för tillsammans så är vi allt. Jag har vandrat många mil på Sundsvalls gator men aldrig känt mig så lyckligt förälskad i en ängel större en livet som nu. Jag hoppas du tar emot min hand när jag sträcker ut den mot dig. Harry frågade om jag ville gå ner till älven och fiska en dag, det ville jag göra för det var så spännande att gå genom den lilla skogen och möta kossorna som bonden hade i sin hage på vägen ner, fåglarna kvittrade i sina trädtoppar. Det nappade inte så bra den gången men att höra dånet från älven gjorde mig alltid lugn, här var det ingen som störde sig på att jag inte var perfekt i den bemärkelse som man förväntar sig. Åter inne i det röda huset intill älven så hörde jag hur det sprakade från kaminen medans Ulla lagade något av den goda maten. Där kände jag att snart är det jag som är kung och jag säger till er alla som läser: sluta aldrig drömma och ta för er av livet och bli vad ni vill.





Hörs hej!!!