Jag vaknade upp på julaftonsmorgonen för längesedan. Nu skulle det ligga paket under granen hos mormor och morfar, kände hur det verkligen spratt i benen på mig innan frukosten skulle vara serverad. Det var aldrig några problem med att få presenter där och då, för det var ju bara jag, min bror och mormor och morfar som skulle närvara just då. Det var sedan när huset intill älven skulle vara fullt med nära och kära som det jobbiga kom inom mig, då ville jag bara dra mig undan och öppna mina paket där ingen kunde lägga fokus på mig, jag skämdes helt enkelt över att få julklappar och presenter vid födelsedagar. För mig är att ge den största gåvan, glädjen man ser i den person man skämmer bort är obeskrivligt och ger en frid som knappt går att beskriva. Jag tänkte alltid: vad är det för fel på mig, varför ser hon mig inte? Jag är så kär i henne att jag gråter av olyckan över att inte få bekräftelse denna gång heller, men jag ska visa attitydsproblem i korridoren och på lektionerna för då måste hon ju bara se mig tänkte jag. Jag ritade en bild i mitt block där jag låg i sängen på mitt rum, jag hade ingen kraft att röra mig egentligen och det var svårt att andas, när jag sedan tittade på papperet så såg jag att det var en gravsten med mitt namn som blivit ritat, ska man göra så när man bara är 14 år tänkte jag. Det var nog mycket saknaden efter fotbollen som var svår att hantera, det var svårt att fylla dagarna med någon mening alls innan musiken fullkomligt fyllde tomrummet i det inre kaoset av labyrinter. Återigen flydde jag till mormor och morfar vid huset intill älven då det vart Fredag, det var alltid min fristad och det hände alltid något som fick mig att sluta tänka så mycket, jag och pappa kom inte överens och passade inte alls att vara under samma tak hemma många gånger, det kunde vara jag som skrek honom rakt i ansiktet med svarta ögon när jag tyckte något var fel och orättvist. Jag har lärt mig den hårda vägen att man inte ska lita på någon och att om man vill få något gjort, så ska du göra det själv.



Skönt att skriva av mig lite

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...