Vinden har vänt, du
jag överlevde den stora stormen
utanförskapet började redan i skolan
jag var pojken de såg som paria
det skapade den jag varit genom alla åren
sen byggde jag vidare på den vägen
jag trodde inte på något annat
min sociala kompetens tog ni ifrån mig
jag vågade inte älska
jag vågade inte lita på någon
det är ju kul att se hur bra det gått för er
ni har inte en tanke på vad ni raserade
det har tagit mig 15 år att förstå att det var ni som var de svaga
jag hade det som ni saknade, därför ni utsåg mig till offer
ni kör på den falska fasaden när ni är fulla
då kommer ni fram och snackar
tror att allt ska vara glömt och förlåtet
jag kan glömma men förlåta gör jag aldrig
det ända jag tänker på är knyt näven och dra till
men våld spolar inte tiden tillbaka
jag ger igen genom att bli mig själv igen
det tar mycket hårdare på plågoandar från det förflutna

Jag får upprättelse den dagen jag går hand i hand med den jag älskar, för ni hade fel den dagen ni sa att: dig kan ingen älska. Ni missbedömde min vilja av att aldrig ge upp. Jag har en del kvar att jobba med, för det var så oerhört mycket ni raserade. Hatet i mig som jag bär mot er är inte längre starkt.


Jag går min egen väg och tar lärdom varje dag. Ni fick mig ond, ni fick mitt hjärta att bli svart av självförakt, men titta här är jag och jag lever med ett hjärta på väg att bli rött och stort och starkt.


Låt aldrig vilsna själar trycka ner er i skolan, det är bara att gå rak i ryggen och visa sig bättre. Tar någon fram näven så bara parera eller kasta ner dom.