Akt 1

Personer:

1 kvinna

1 man

3 vänninor                                          
                

2 av mannens vänner

1 anonym person                                            
                                

 

                                                  
                            Scen 1

                                                  
                            Handling:

 

En kvinna och en man står och samtalar med varandra i telefon om deras relation som har blivit lite spänd med tanke på mannens eviga jobbande, dåliga kontakt och långa avstånd ifrån henne.

 

 

Mannen: Men jag trodde du älskade mig

Kvinnan: Jag gör det, Men

Mannen: Men, Vadå?

Kvinnan: Allt har blivit så förändrat

Mannen: Jaså, vad?

Kvinnan: DU, du ser mig ju inte längre

Mannen: Det gör jag väl, har mycket på jobbet just nu bara

Kvinnan:  Du ringer ju aldrig, du visar aldrig några känslor när vi ses och du vill aldrig prata

Mannen: Ja, jag vet, förlåt men jag lovar att det blir bättre när vi ses älskling

 

                                                  
                Paus

                                                  
               

                                                                  b
yte av scen

 

                                                  
               

                                                  
              

 

                                                  
                Scen 2

                                                  
                Handling:

 

 

3 vänninor diskuterar samtidigt om sin gemensamma väns konstiga beteende efter att ha träffat sin nya kille samt dennes flyttplaner

 

 

K1: Hörde du att hon kanske ska flytta

K2: Va, vem då?

K3: Menar du?

K1: Ja, hon sa det till mig

K2: Jaså, men inte till mig

K3: Men varför?

K1: Hon vill satsa på sitt förhållande med honom och tycker det är jobbigt att bo så långt ifrån sa hon.

K2: Ok, bara hon inte blir sårad så

K3: Men tänk om det inte funkar, eller att hon blir utnyttjad

 

 

 

 

Scen 3

 

Handling:

 

Mannen och kvinnan kommer djupare in i sitt telefonsamtal där mannen senare berättar om sin önskan att hon flyttar till honom och släpper sina planer istället för att bo där hon nu bor

 

Mannen: Jag önskar att du flyttade hit älskling

Kvinnan: Jo jag med, men tänk om det inte funkar

Mannen: Klart det kommer funka, är du rädd?

Kvinnan: Ja lite, jag har ju min familj och vänner här

Mannen: Är du rädd att inte få ett jobb?

Kvinnan: Ja lite, jag har ju min trygghet här om det krisar

Mannen: Jag förstår det, men jag tar hand om dig

Kvinnan: Ok, jag ska tänka på saken

Mannen: Ja gör det älskling

 

 

 

 

Scen 4

 

Handling:

mannens 2 vänner diskuterar om hur den ena av dom tar vännens plötsliga engagemang i sin flickvän än i dem och deras dagliga aktiviteter som ett svek

 

 

V1: Är du inte lite hård nu

V2: Hård? han skiter ju i oss

V1: Men så är det väl ändå inte

V2: Jo, han pratar ju bara med sin flickvän

V1: Dom är ju förälskade

V2: Jo, men man skiter väl inte i sina vänner för det

V1: Ge dem lite tid tillsammans bara

V2: Skiter han i mig så skiter jag i honom, han behöver inte komma tillbaka sedan heller förresten, om det tar slut

V1: Det är ju då man ska finnas där som mest

 

 

 

 

 

Scen 5

 

 

 

 

Handling:

 

Mannen sitter på sitt kontor när hans telefon plötsligt ringer och på andra sidan luren är det en person som mannen inte vet vem det är som påminner honom om att han vet hur han kan bli arg

 

 

Mannen: Ja hallå

Am: tro inte att jag glömt vad du är kapabel till

Mannen: ursäkta

Am: ja jag vet att du vid motgångar och alkohol kan bli aggressiv

Mannen: vem pratar jag med?

Am: någon som kommer att ha koll på dig

Mannen: jag förstår inte vad du pratar om

Am: det tror jag nog att du gör

Mannen: nu lägger jag på

 

 

 

Det vart svårare än jag trodde det här, jag vill aldrig mer vara kär om det är så här det ska kännas och bli. Lustigt nog så förälskar jag mig alltid i personer som jag aldrig har en chans i världen att få men skulle jag ha en liten chans så sumpar jag den alltid, så har det varit ända sedan jag var liten. Varför ska mitt huvud med alla dessa citat och tankar alltid vara med och försvåra allting till en ytterligare gräns? Ja det får jag nog aldrig svaret på. Jag får göra som jag brukar och vänta tills känslorna falnarutan att säga något mer om det till de drabbade, men ändå kan jag inte sluta tänka på hur det kunnat bli. Hade det kunnat hålla för evigt? Eller hade det bara varit en tillfällig romans? Det mest roliga i hela alltihopa är ju som sagt att det är två stycken som lamslår mitt hjärta en stund till, hur trovärdigt är egentligen det? För jag menar det ska ju bara finnas en person som man älskar. Jag är livrädd för att prata med dem, men kan ändå inte sluta att önska dem en trevlig dag/helg eller försöka att kallprata litegrann. Men då Sundsvall inte är min slutstation så är kanske alltihopa uträknat och lika bra. Jag kan aldrig få den tuffings attityden som den ena vill ha och jag kan inte få den attityd som den andra vill ha heller, jag är alltid jag och har varit ett av samhällets svarta får på ett tabubelagt sätt, alltså när du lider av psykisk ohälsa så är du paria och någon som man ska låsa in för gott. Jag har snart blivit helt bra i mitt mående och kan börja med att göra det som jag vill göra och samtidigt tycka att livet är roligt och meningsfullt. Att lyckas fånga in kärleken för mig är nog för bra för att vara sant. Jag ser deras ögon varje gång jag vaknar och leendet är så stort att det krampar i smilbandetpå mig och det är skönt att inte se sig själv som ett offer längre. Dom är bara så underbara på sina olika sätt, dom är bara så vackra på sina olika sätt och jag får nog prata med någon om detta, för tror inte att det är normalt att vara förälskad i två kvinnor samtidigt. Så nöjd över mig själv annars, men inte över detta. Jag tänkte nog att blir jag nobbad av den ena så kan jag försöka med den andra, så här i efterhand var det ju det sämsta alternativet att tänka därför att det slutade med att jag förmodligen sårade dem och blev tomhänt. Men att säga att jag älskar dem är inte en lögn hur dumt det än kan låta, för känslor kan man inte styra över.

God natt och lyd mitt råd att inte strula till det så här mycket som jag