Jag kommer hem till min mörka ensamma hall, jag tänder lampan i ett vardagsrum fyllt av drömmar, soffan är varm och tom då jag lägger mig ner för att vila, allt det gamla är förtvinat och lagt i det man inte tänker på, regnet smattrar mot fönstret och himlen är svart. Jag har stängt ner det som är ångest för att leva som jag lärt, jag är redo att arbeta och bli framgångsrik utan en massa människor som inte förstår min genialitet. Alla gånger jag visat mig svag ska jag nu ta revansch för, de få ställen jag slavat på ska få se vilken guldklimp dom stängde in på grund av okunskap och illvilja. Varför ska man gå och bära på ångest när man kan stänga av den? Facebook är en ångestframkallande faktor i mitt liv som jag nu stängt ner, de som vill mig något vet ändå vart jag finns. Man ska rensa bort alla de ting som gjort att man visat sig från fel sida. Ack så önskar jag att jag hade en kvinna vid min sida, en kvinna som jag kunnat hålla om när natten smyger sig på.

God natt alla säger jag nu


sov väl och dröm heta drömmar