Kärlek är någonting som ska vara vackert, kärlek är något som man ska dela med andra och sprida. Själv så får jag bara ångest så fort jag får känslor för någon, för det slutar oftast med att känslorna inte besvaras, jag vet inte längre vad jag är eller vem jag är. Jag vill bara bort från all denna inre smärta, jag vill till en plats där jag känner mig levande och fri för alltid. Jag tvivlar på livet, jag tvivlar på mig själv och jag tvivlar på det samhälle som jag lever i, min tro på det lyckliga livet är borta. Ja jag är bara ett tomt skal som inte kommer någonstans, jag är trött på att göra andra besviken och önskar att jag vore en fågel som kan vaka över de personer som jag älskar. Den här staden är inte bra för mig och den dödar varje cell i mig för varje dag som går, jag kan inget göra längre för släpps inte in i någon annan stad heller, det finns helt enkelt inga krafter kvar att kämpa för. Jag kommer att tyna bort i glömska här under resten av mitt liv, jag har rest mig på nio i många år och knockat mörkret, men jag gör inte längre motstånd. När man förlorat alla sina drömmar, mål, kärlek och de personer som betydde mest så blir det så. Visst jag drömmer ännu om att få syssla med musiken, men ensam är det inte så lätt när man inte har talangen för att spela alla instrument själv, nä sagan om mig är slut tyvärr. Jag sover bort mina dagar, jag sover bort mitt liv för det finns ändå ingen som vill ha mig, det är min gloria som inte lyser längre. Men kanske kommer hoppet och räddar mig härifrån en dag, kanske kommer jag bort från helvetet i Sundsvall innan ålderdomen sätter mig i glömska om 30-40 år. Det finns en kvinna som jag kommer skryta om då, om jag sitter ensam på något hem som pensionär. En gång för längesedan så hade jag den vackraste kvinnan på jorden i mitt liv, jag kunde känna mig stolt och oerhört lycklig över att hon älskade mig på samma sätt som jag älskade henne, min osäkerhet och dåliga självförtroende slet henne bort från mig och sedan den dagen har inte kärlek varit på samma sätt, det har inte gått att älska en kvinna på samma sätt igen. Alla de få gånger som jag fann någon jag tyckte om så dog det också ut, det var liksom inte HON. Jag unnar verkligen alla människor på jorden evig lycka och framgång och när jag ser folk som visar att de har det så blir jag enormt glad för deras skull. Jag kan prata med kvinnor idag men har inte några förhoppningar på något, blir det vänskap av det hela så har jag gjort det bra och kan känna mig nöjd. För som sagt de kvinnor som jag förälskar mig i är alltid upptagna redan eller helt enkelt inte intresserad av mig.


Jag är förlist på min öde ö. Jag känner solen värma mig och jag har en drink i min hand, finns inga bekymmer eller sorg här.


Hörs