Jag är fånge i mig själv, jag gråter, jag faller och jag känner ingenting. Min själ har sedan länge försvunnit bort, smärtan man bär på är outhärdlig, det kan inte vara så här mitt liv var bestämt att bli redan från den dagen jag föddes, jag är en skadad själ och allt jag tar i blir till skit. Det är därför jag är ensam i skuggan och ser på alla andra lyckliga som tar för sig av livet och lyckas, jag kan glädjas med andra trots att jag själv har ont i hjärta och själ. Det ska bli skönt att lämna staden som inte finns, alla gator och byggnader är förfallna i mina ögon, det är som att vara i en film. Älskade vän, i dina gröna ögon är allting så mycket lättare att vara, men du finns inte längre i mitt liv. Straffet för att jag älskar dig är utanförskap och en tro från dina vänner om att jag är knäpp. Det är så svårt att älska någon annan på samma sätt som med dig, därför blir jag ensam utan kärlek. Men jag kan iallafall säga att en gång hade jag en vacker tjej, var stoltast och lyckligast i världen.



Ha en bra dag

Hörs hej