En dag i taget heter det oftast, men vad ska man göra när man tappat allt vad självförtroende på en fotbollsplan heter? En gång för längesedan var jag ett med fotbollen, den gav mig ett namn och blev min identitet, där visade jag alla att jag var någonting av värde. Jag försöker att förstå mig på spelet och utförandet i huvudet men det är precis som att jag inte fattar vad som händer längre. Känslan av att ha tappat talangen är som att gå ute i mörkret utan att veta vart man ska, man möter på en elak man som skrattar en rakt i ansiktet och applåderar. Jag har ingen famn att söka trösten i längre heller utan jag bara bär på det och försöker komma igen, hela livet har stannat upp för en stund just nu. Varje sommar så kände man doften från gräset och kände spänningen som låg i luften så där precis innan man snörat på sig fotbolls skorna, tagit på sig matchstället och gjort sig redo för att springa runt på planen och ge allt för sitt lag, det var en stolthet. Jag önskar bara att smärtan inom mig kunde dö ut, jag ber om att den ska lämna min själ så jag kan få leva som vanligt och få spela min kära fotboll några år till. Demonen inom mig har tagit kärleken och fotbollen ifrån mig och dragit mig närmare floden och fördärvet, jag undrar vad mer den tänker ta innan den eller jag är besegrad. Jag känner en kyla som bränner när jag faller mot avgrunden till det som en gång var och jag är min egen ängel. Tänk om jag bara vetat då allting som jag vet nu, då hade det inte blivit så här. Jag vågar inte älska igen eftersom jag inte vill riskera att bli kallad för manisk och galen en gång till, det var allt som hördes när lågan till min tvillingsjäl brann upp och hon hatar det som är jag, tror att jag är farlig och värst av allt inte tycker jag är vacker och levande längre. Ingen av dom kommer att få veta vad som händer sedan, men jag ska tänka på henne om nu inte det med är kriminellt.


Jag har tappat tron på samhället efter alla brutna löften och vet inte om jag kan finna den igen.


Nu är det bara brustna band mellan mig och allt annat.



Hörs Hej

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...