Svetten rinner, tankarna cirkulerar som om de vore i en torktumlare. Här på gymmet låter jag musklerna arbeta och tar ut mig själv, det känns så bra att träna och veta att man inte är sämre än någon annan i gemenskapen här. På gymmet kan jag övningarna, på gymmet pratar jag och skrattar med andra, annars sitter jag mest hemma och skriver och stänger den grymma världen utanför. Inom mig växer drömmarna om en bättre värld för mig, jag vet att jag kommer finna de svar jag söker!!!


Träna mera för det gör gott i själ och hjärta :-)

Jag minns den tiden då livet var enkelt, den tid då allting var förtrollad kärlek och man alltid hade lätt för skratt. Jag vet inte hur länge jag kämpat för att ta mig tillbaka efter alla dessa år med depression och ångest, detta slit tycks inte betyda ett skit alls för ännu släpps jag inte in i samhället som jag så fint existerar i, jag syns inte för många och i arbetslivet tycks jag aldrig passa in, där har jag inte en chans att visa mig. Att tvingas leva utan den jag älskar från djupet kan jag leva med, men att vara utanför allting annat är inte något jag accepterar eller kan leva med. Alla jävla krav som jag får kastade i ansiktet hela tiden är inte rättvist för fem öre en gång, varför bjuda upp till dans när man inte kan bjuda upp själv förstår jag inte. Allt tjat om att jag måste finna ett arbete snart kväver mig totalt, för hjälp till då ni så kallade duktiga inom de myndigheter som gör sådant. Jag vill inte ha praktiker som inte leder till något vettigt förutom ett självförakt. Jag ringer, mailar till företag men blir pissad på och sedan straffad för att ingen behöver anställa mig. Det kan bara inte vara rätt. Men hade jag haft problem med droger eller alkohol så hade det gått fort att hjälpa till, det har jag sett förut. Nej mitt hopp om arbete och kärlek är släckt nu och kommer nog knappast att tändas igen, vet inte vem jag ska tacka heller men kommer väl på det med tiden. Det känns som att allting utom just detta går bra som sagt men ser inte poängen med det. Kommer inte till Göteborg heller verkar det som, men man kan ta Göteborg ifrån mig men aldrig ur mig.



Jaja ta hand om varandra därute och stå på er när motvinden är stark, säg till den ni älskar hur ni känner, det sämsta som kan hända är att det blir ett nej!!!


Hörs hej!!!