Natten är här nu och jag ligger vaken ännu en gång, men det beror inte på att jag är ledsen eller så utan därför att jag känner och vet att det börjar bli dags att hitta sig ett arbete i en annan stad nu. Jag är beredd att ta det steget igen, här är jag en blomma som vattnas och vattnas men växer ingenting utan står kvar i samma jord och blir blöt bara. Att leva i en stad där man inte har någon kärlek att hämta mera är bara dumt, det fanns många som jag förälskade mig i under den period i livet då det var tyngre än tyngst, det gjorde att mina misstag blev stora då och jag lärde mig mycket av de läxorna och bröt ihop och kom igen. Jag kan inte tänka mer bakåt utan bara se framåt på vad som kan komma i positiv bemärkelse genom en flytt. Ny miljö, nya kvinnor och framförallt ett nytt jag som inte har oddsen emot mig redan från början. Jag har mitt psykiska handikapp och jag vet att det är en del av mig, men trots det så vill jag känna mig älskad och ha någon att komma hem till varje dag, allt går kanske i stöpet men då har jag iallafall försökt och kan gå under jorden med stolthet ändå. Det är riktigt kul att idrotta på riktigt igen och jag lever mycket på att jag är hopplöst förälskad i mitt sätt att spela, jag kommer spela fram till dagen jag flyttar så efter sommaren så kanske det blir av om turen äntligen lyckas vända även för mig. Vänner har jag som kommer saknas men eftersom de är riktiga vänner så kommer de att förstå och stanna kvar i mitt liv.


Jag vet att det är dags att ge sig av mot något nytt och se möjligheterna
glöm inte bort att jag kunnat älska dig länge.


Godnatt!!!