Så slås man av att det ska bli nyval i Sverige då, det gör mig inte någonting alls för jag ska inte kasta bort min röst på lögnare= politiker oavsett parti. Jag har levt mina 30 år på jorden nu och ska inom kort resa hem till Landet Ingenstans igen därför att de behöver sin konung, jorden har fått låna mig länge nog. Ett liv på jorden utan kärlek och glädje är inget jag prenumererar på något mera, mina 30 år av att försöka göra någonting av det utlånade livet är över, jag har stängt av min inre respirator och sover som i en dvala bland övriga människor, det intresserar mig ingenting att vara någon längre. Jag kommer inte hinna gottgöra alla som jag sårat och jag kommer inte heller hinna ge alla svaret på hur det känns att vara sjuk på insidan och misslyckas med allt som är väsentligt. Älskade Göteborg, jag kommer aldrig mer vandra med mina fötter på dina vackra gator, parker och jag kommer aldrig kunna avnjuta en kopp kaffe på något av era caféer och heller inte få känna brisen mot mina kinder när jag sitter vid havet. Jag saknar mormor och morfar och kommer göra det tills vi ses igen, dom var stommen i mitt liv, dom var tryggheten när allt var svårt och för dom var jag fin och dög precis som jag var. Mormor och morfar var inte onda som många andra har varit på grund av okunskapen av vad depression, ångest och social fobi gör med en människa, när dom togs ifrån mig tog de med sig en stor del av mig så det är inte så konstigt att himlen vill ha hem mig igen, där gör jag ingen skada och slipper ha ångest för allting. Ett tag trodde jag att satan var min pappa men nu vet jag att så inte är fallet och mormor och morfar sitter och väntar på mig nu i Landet Ingenstans med öppna armar, för det är dom båda som håller ställningarna inför konungens återkomst.



Vi ses vid bäcken