Jag ska inte påstå att jag hatar julen men jag känner inte någon glädje eller behov av att fira den, jag imponeras av de människor som är lyriska över julen och funderar mycket på vad det är som motiverar dem. Jag älskade att fira jul med mormor och morfar i deras hus under barndomen men försökte alltid att synas minst när hela släkten var där, jag var så enormt blyg och gillade inte när alla stirrade på mig när jag skulle öppna julklapparna. En dag så kanske jag kommer uppskatta julen om jag själv får en familj, det är som jag sagt tidigare inte så stor chans att det blir så därför att det finns inte någon som klarar av mig och min sjukdom, sen är jag ignorerad och ointressant hos kvinnor som jag kan falla för. Jag är nog ingen sambotyp heller precis som jag inte är en socialtyp, nu kanske många tror att jag är tråkig men så är inte fallet, jag trivs bäst själv på grund av att jag inte kan bli sårad då och kan göra vad jag vill utan att någon protesterar. Mitt liv har jag inte velat ha under snart 16-års tid, det har hänt mest negativa och tråkiga saker hela tiden som överskuggar de få roliga och positiva, när själen blöder så är det svårt att göra något vettigt av livet och jag vet att jag kommer dö ung, vacker och ensam. Ett liv utan att kunna få älska en annan person som besvarar känslorna och få veta att det är på riktigt utan något lömskt spel blir för grått och dystert tillsammans med mitt blödande hjärta och min gråtande själ. Jag vaknar med ångest och jag somnar gråtandes med ångest, annars blir jag förvånad. Jag kommer aldrig nå pensionsålder men är inte ledsen för det, min hemstad och alla mina snesteg och misslyckanden kommer att segra inom en 10-års period, jag känner ändå hur kroppen sakta börjar lägga av och något paket som blir liggandes på en psykiatrisk klinik vägrar jag bli.


En dag så kommer folk att förstå mig, en dag så kommer jag inte behöva den inre smärtan.

Men jag ska ta vara på alla de år som jag har kvar nu och inte sura över alla de jag förlorat för kommer som sagt leva tills jag blir mellan 40-50 år ungefär.


Psykisk ohälsa är dödande och något som samhället måste se över.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...