Nu börjar det bli akut, ångesten äter upp mig inifrån, jag bara gråter för jag vill härifrån, min kropp är här men inte mitt sinne. Hur ska jag egentligen orka stå ut och göra bra ifrån mig när jag inte är här mentalt? Jag vill inte mer, kan inte mer förrens min själ är fri från mörker, du sköna mö jag kommer till dig om du ber mig. Jag måste visa för dig och för skolan att jag kan klara av det yrke jag valt att utbilda mig inom, depressionen trycker på och vill sänka mig för att jag inte ska få känna känslan av kärlek och att få lyckas, jag springer bara runt och finner ingen väg som leder mig åt rätt håll. Jag känner mig som ett får utan herde. Varför ska allting ta så lång tid, varför kan inte snabbheten och flytet komma till mig, jag vill inte fara rakt in i väggen igen på grund av en stad, det reser jag mig aldrig ifrån en gång till. Men vem har förståelse för en idiot? Jag är ju inte sjuk utan är bara lat. Ett värdigt liv för mig vore att få dö och börja om på en annan plats, ett land saknar sin konung och en drottning sin kung. Mina tankar far runt och runt i olika riktningar och jag försöker få ordning på dem men de är inte enkelt, jag vill bara börja om. Det är inte värdigt att bära på ett tomt skal utan innehåll när man kan få det bättre i en annan stad tillsammans med folk som man håller av, kärlek kan åter lamslå mig den med när jag börjar leva igen. Jag längtar efter att få kyssa en kvinnas läppar, jag längtar efter en famn att få hålla om, jag längtar efter en kvinna att älska och bli älskad av, jag längtar efter att få min egna familj och känna att jag är bra och duger.


Nu ska jag gråta en skvätt till och känna kraften ta slut innan jag sover.


Hejs

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...