Ikväll känner jag ångesten i kroppen, jag känner paniken sakta börja slå sig till ro inom mig, jag vill gråta men kan inte. Jag får tankarna om att vara värdelös och inte kan någonting, jag vet att det beror på staden jag är fast i, jag längtar till något bättre men kan inte fara ännu och jag tycker att du är så fin, du vackra skapelse som bor många herrans mil ifrån mig. Kan inte det mörka bara lämna mig ifred, kan jag inte bara få inre frid och känslan av att livet alltid är bra.