Natten flyger in i rummet
månen lyser upp natten
jag håller om dig ömt i famnen
jag ser glöden i dina ögon
men jag når inte över dina murar

varför är du så svår
vill du inte ha kärlek
tror du inte på mig
du får slå mig, du får skrika åt mig
jag stannar ändå kvar
jag släpper aldrig taget

Dagar exploderar
känslor bakas in i mörkret
jag ser hur du gråter när du är ensam
du kastar saker som i trans
och vännen jag förstår dig

Varför är du så svår
vill du inte ha kärlek
tror du inte på mig
du får slå mig, du får skrika på mig
jag stannar ändå kvar
jag släpper aldrig taget

Du kan inte andas
du vill inte höra mera ord
du är rädd för konflikter
du är rädd för att förlora
men jag älskar dig
så snälla du släpp in mig



Trevlig helg


My life goes on!!!

Så här i skrivandets stund så ömmar det lite på vänstra sidan av bröstet, det blev så efter träningspasset. Kollade upp det med läkare förra året och dom sa att det bara var en inflammation i bröstmuskeln, fick lite rehab för att det skulle gå över, inget hittades heller på EKG-testet. Jag tycker bara att det borde vara läkt och över nu efter det långa träningsuppehåll som jag fick då. Känner mig lite yr och spyfärdig faktiskt men ska på't igen imorgon och träna ben, det som inte dödar härdar heter det ju. Jag tänker inte gå till en läkare igen oavsett, för det blir bara en onödig kostnad då det inte hittas ett skit, tycker egentligen att läkarvården är lika dålig som politiken, men det är bara min egna åsikt och erfarenhet av saken. Jag längtar till sommaren igen, jag hoppas att den blir lika bra vädermässigt som denna och att jag avnjuter den på mitt nya ställe. Jag bara ler ute på staden nu så alla de som inte gillar mig ser det, jag vet att de irriterar så oerhört mycket och om jag artigt hälsar så blir dom alldeles ställda, de minerna är obetalbara alltså. Jag umgås inte med särskilt många nu mera heller för det är ingen som bjuder hem mig eftersom jag är allas 3:e- 4:e hands val, när deras vänner är upptagna så kryper dom fram och frågar mig vad jag ska göra, oftast så kommer jag på besök då bara för att. Oftast jag som får höra att jag aldrig hör av mig men ingen gör ju det till mig heller så, jag har en polare som jag tränar med och lirar lite tv-spel med ibland, inte bara umgås för att det ska drickas varje gång. De vänner som betyder mycket bor på andra håll så tillfällen att umgås är inte de bästa och där är det faktiskt jag själv som är dålig på att höra av mig, det som håller mig levande och motiverad är att jag snart får möjlighet att komma närmare geografiskt. Jag ska köra mitt race de sista månaderna här innan jag drar, sedan blir Sundsvall en missförstådd människa fattigare. Det är konstigt ibland hur livet kan te sig, jag sa en gång att jag älskade en person och då blev jag genast kallad för manisk och att det inte kunde vara kärlek, då backade jag för att inte behöva ta mer skit och för att inte såra den personen för mina känslor, sen att känslan var besvarad på skoj var ju ganska kul ändå. Jag var inte i mental balans då visserligen men inte heller ett monster som många antydde, jag skulle aldrig ens tänka tanken på att skada en annan människa. Jag hade en låga som brann för kärleken här men den släcktes där och då, inget av allt det jobbiga jag varit i kontakt med spelar längre någon roll, jag har besegrat min inre demon på det sätt att han är neutral och låter mig få leva det liv jag vill, en del av mitt hjärta kommer alltid tillhöra denna någon oavsett hur sjuk alla tycker jag är, eller hur fel de tycker att det är men det är inget jag kommer tänka på så allvarligt. Jag fokuserar på alla de snälla människor som jag mött i en tid då jag behövde det som mest, mitt sätt att betala tillbaka blir att lyckas.


Jag ska ge mina framtida barn enormt med kärlek och den trygghet de behöver, jag ska stötta dem och låta deras drömmar hållas vid liv så länge jag lever. Jag ska bli en pappa som älskar sina barn över allt annat och låta dom växa upp långt bort från helvetet. Jag har även kärlek att ge till mina framtida barns mamma, det är hon som kommer vara rosen i mitt liv, den ros som jag måste vattna med kärlek för att kärleken inte ska vissna bort, det är också hon som kommer få min värld att snurra varje gång jag ser henne, det kommer alltid att vara i nöd och lust i med- och motgång.


På återseende


Ta hand om varandra och låt livet vara ett äventyr!!!