Regnet faller tungt mot mitt fönster och jag ligger här och tittar upp i taket, jag ligger och låter tankarna fara som ett löv i vinden medan jag lyssnar på musik som ger mig energi, vilja och motivation. Det känns fantastiskt att ha gjort upp med det förflutna nu för att starta om på nytt igen med en utbildning som snart är klar i bagaget, jag har lämnat Sundsvall bakom mig känslomässigt och väntar nu bara på att få glädjebesked i början av nästa år, ett sånt besked som gör att det bara är att packa mina väskor och flytta hem till Göteborg igen, för Göteborg är Sveriges vackraste stad. Jag känner en viss ångest och är redo att gråta om det behövs, för rädslan att bli fast här är stark även den ännu. Jag har ständigt slagits mot mitt inre för att överleva och varit bara sekunder från döden, den kvällen var faktiskt den enda gång som jag kände glädje i då, jag minns hur jag bara hällde i mig alkohol hela dagen och lyssnade på favoritmusiken och skrev brevet där jag förklarade varför det inte skulle bli något mer av mig, alla misslyckanden vägde tyngre än de få saker jag kände stolthet över och att älska någon som inte älskar en tillbaka gjorde mig svag då. Jag minns hur jag vakna förvirrad, yr och var öm i bröstkorgen på sjukhuset med dropp och en nål i armen, när jag förstod att jag hade blivit återupplivad vart jag så arg och besviken först, de ville inte släppa ut mig från salen heller efter att jag tvingat mig själv att äta av maten som sköterskan kommit med och jag förstod ju varför egentligen. Jag proppade i mig mängder av tabletter runt midnatt med en promille som inte är av denna värld och försvann bort där jag låg på en trottoar mitt i stan, det var en varm sommarkväll med minns jag och sedan att behöva ljuga för mamma om hur det verkligen låg till var inte kul men jag skämdes nåt så enormt innan jag sa sanningen om den kvällen. Efter en sådan grej så börjar man omedvetet att tänka på ett helt annat sätt vad gäller de människor som betyder någonting, man vill umgås mer med dom än vad man gjorde innan och finnas och hjälpa till på ett annat sätt.

När sommaren är igång så sätter jag mig på stranden i min solstol och tittar upp på måsarna som svävar ovanför och känner brisen mot min kind, sedan tittar jag ut över havet och får något drömmande att komma över mig, sedan får jag en längtan till ett liv och en plats som jag inte kan beskriva eller hitta just nu. Mamma och pappa kommer att få barnbarn i framtiden även fast dom inte vill tro det, jag har aldrig varit någon flickfavorit tidigare men snart så finner jag kärleken igen och då kommer det att hända,för jag ska visa alla onda tvivlare att jag kommer lyckas få samma liv som de själva, fast bättre!!!!


Till slut så vill jag bara säga: Berkka dansar aldrig disco


godnatt i regnet


Kram