Hela denna vecka så har jag hunnit med att tänka både 1 och 2 gånger över hur allting är, över hur jag är och över hur jag vill att det ska vara vid sidan om min Depression. Sanningen att säga så kommer jag att ha den med mig genom hela livet och det har jag accepterat, jag har beslutat mig för att hålla mig borta helt från alkoholen på grund av en massa orsaker men den största är att den är farlig för mig då jag blir en helt annan människa med djävulsdrycken i mitt blod, ja det är då som tankarna och kraften till självmord blir som starkast och sedan får jag en sån kraftig ångest dagen efter i kroppen att jag tror att den spricker, det orkar jag helt enkelt inte med mer. Jag har redan tappat mycket saker som betydde något för mig när jag stoppade huvudet i sanden och fortsatte att dricka när jag mådde dåligt, istället för att verkligen prata om det och finna stöd och tröst hos en levande varelse som bryr sig om mig och ger något tillbaka. För att förstå mig så måste man förstå sig på allt de som en depression gör med ens sinne, annars blir det svårt att göra det och sedan vet ju alla hur det slutar MEN kan man acceptera den på samma sätt som jag själv utan att dömma så blir det bra med tiden. Jag får ångest bara av att säga hej till någon som jag känner och det har jag alltid fått men för att träna på att bli bättre på att våga ta kontakt med folk så måste och vill jag göra det nykter för att kunna stå för vad jag tycker utan att få ångest. Det skönaste är att jag har slutat att ljuga för mig själv och insett vad det är som jag behöver i mitt liv, kanske försvinner det en del personer från min kompislista efter detta beslut men det visar ju samtidigt att det bara är drickpolare och inget annat, kompisar kan hitta på saker utan att måsta ta till alkohol för att ses ändå enligt mig och personer tar ju bort mig från FB utan att säga något om varför ändå, även fast jag vet vad de beror på själv. Ska jag komma någonstans med mitt snart 30-åriga liv så måste jag helt enkelt följa mitt hjärta och lyssna på vad kroppen vill, jag har aldrig gillat idèn med att dricka sig berusad och tappa kontrollen över vad man säger och gör från början. Jag vet också att jag skriver mycket skit som status på folksjukdoms sidan Facebook och att folk kan bli lack på mig, det kan jag ta om man törs säga det men varför jag skriver sakerna är för att få ut det ur huvudet därför att annars blir det för mycket tankar, känslor och intryck som ligger och gnager på, det märks också hur jag mår vid just dom tillfällerna med och ska väl passa på att be om ursäkt för att jag skriver på ett annat sätt än vad det ni som mår bra i själen gör. Visst har alkoholen hjälpt mig att må bra för stunden många gånger, det ska jag inte ta ifrån den men det är inte rätt väg att gå helt enkelt och jag finns kvar som vän för alla som vill fortsätta att vara det men kan man inte respektera mig för den jag är så kan jag inte respektera tillbaka även fast jag vill...... Man rår inte för att man blir sjuk i själen men utstött kan man bli om man har otur.

Den dagen kärleken är redo för mig och min sjukdom så blir jag nog lycklig men till dess så får jag kämpa på framåt och hitta mer verktyg som gör vardagen lättare att hantera. Drömmen om att slippa vara förkastad och förnekad går vidare!!!!

Har man varit nobbad så många år som jag så är det inte konstigt att det blir fel mer än rätt vid kontakt tjejer.

Fridens