Direktlänk till inlägg 21 juni 2014

Avdelning 52!!!

Av Tobias Bergqvist - 21 juni 2014 03:27

Här sitter jag i en värld som inte är som er normala människors med en tro på livet, ni är de unika människorna i denna krigshärjade värld som sakta faller samman land för land, jag vet att så många utav er människor skiter i min sjukdom som tär på min kropp, det är en gammal sed som spökar där om att man inte kan lida av en psykisk sjukdom som depression utan att läggas i det fack som ingen ser eller vill veta av, jag har tagit stryk av samhället på grund av den och anklagat mig själv så många år på grund av att jag ansett att det är mitt eget fel att jag föddes med denna skit, jag vill kunna känna tro och kärlek men ni ska veta hur svårt det verkligen är att känna saker när man inte lever i den kropp man fick när man föddes, jag vet att ni skrattar eller bagatelliserar det jag skriver nu men jag kan trösta er med att jag knappast kommer att leva över min 30 åriga dag för jag har slutat att kämpa nu och lever bara på andras bekostnad och kommer aldrig att få en chans att komma hem till Göteborg igen, jag har insett att mitt liv är kört och att det aldrig kan bli meningsfullt för mig utan allt kommer bara styras av min inre själ som redan är så trasig att det inte ens är värt att försöka att laga felen, det som känns mest bortkastat är att jag är vacker till mitt utseende utan att kunna ta vara på det, men som sagt det spelar ingen roll längre i den värld som jag redan förlorat, jag har stått ut med min inre ångest i princip hela mitt liv och försökt att få harmoni så tycker inte ni mina kära att det är dags för mig att få lite ro? Jag har förlorat min största kärlek i livet på grund av min inre demon och inte många som törs stanna kvar på grund av den, men detta samhälle är för tufft för mig att leva i, det finns så många jag verkligen vill slå på käften och samtidigt byta liv med så allt kan gå enkelt till. Ibland kan jag se mitt öde som en gåva på grund av att jag har orkat hålla ut i snart 20 år men sedan så sänks den av att jag inte lyckats uträtta några stordåd här på jorden. Jag vet att jag aldrig kommer att bli en pappa och man till någon kvinna i detta liv men jag kan tänka tillbaka på att jag var en jävligt bra fotbollsspelare i det lag där jag vann som mest med guld och priser, då brann jag verkligen för mina lagkamrater och för framgången. Där kunde jag visa alla som hatade mig i skolan att jag var något, de kanske tror att jag glömt alla hån och gått vidare men det har jag inte, jag har förlåtit men aldrig glömt och det är skillnad, den största triumfen för mig var när jag på balders som gif spelare gjorde mål mot ifk-sundsvall inför helan årskullen av min egen klass samt paralellklasserna, de höll så klart på ifk bara för att jag spelade i gif men när jag gjorde de målen som jag gjorde så var det som att peka finger inombords och säga: vem avgjorde nudå? Ni buade och jag gjorde mål för mitt lag och lagkamrater även fast ni visste att ni inte hade en chans mot oss i gif iallafall. Men den största grejen i mitt liv som levande kommer alltid vara aros-cupen i västerås där vi i gif kom 3:a eftersom vi fick spela på en leråker till plan i semin mot ett finskt lag som vi hade slagit på en gräs eller konstgräsplan, fråga ejje om det så kommer ni att tro mig. Hade det inte varit för den leråkern så hade vi vunnit hela turneringen, det är jag säker på.



Nä nu ska jag lägga mig i lugn och ro och vänta på mer vm-matcher.




Min tid är snart kommen iallafall så


Ta hand om varandra och var inte ovänner, livet är för kort för det


Ömma kramar från pojken som försökte finnas

 
 
Annie

Annie

21 juni 2014 12:18

Ge aldrig upp! Sluta aldrig kämpa även fast ja förstår att de e jävligt tufft. Men du lever bara en gång. Din chans är nu! Kram

http://kvinnligafotbollsbloggen.blogg.se

Tobias Bergqvist

22 juni 2014 18:49

Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Tobias Bergqvist - Måndag 11 mars 17:15

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Av Tobias Bergqvist - Lördag 9 mars 10:55

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

Av Tobias Bergqvist - Onsdag 21 feb 11:05

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Av Tobias Bergqvist - 29 november 2023 19:56

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Av Tobias Bergqvist - 6 november 2023 11:53

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...

Presentation


Hej Tobias heter jag, är 30 år och jag bloggar om livet som deprimerad och lite annat.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards