Vad är det som händer?

jag känner ingenting

orken och viljan är slut

Det skulle inte sitta fel med en liten semester så att jag kan få tid till att hitta glöden i denna stad igen, för att nu är den verkligen borta på riktigt. Jag försöker att bli klar med studierna men inser bara mer och mer hur jag faller bort från det, det roligaste som jag kan hitta för tillfället är att spela gitarr och att jag håller på att lära mig mer med detta fascinerande instrument och att träna på gymmet men vad händer sedan då?. Det som märks tydligast är att människor börjar bli totalt ointressant för mig, visst det finns ju människor som jag har omkring mig i skolan och i mitt privata liv som betyder något för mig men sedan är det barskrapat och den största tiden av dagarna så försöker jag att passa in där hos dom för att oftast så fungerar jag som bäst då jag sitter hemma ensam utan att behöva prata eller göra något och det håller inte.

Ibland känns det som att jag svävar utanför ett fönster och ser in på alla dom som jag har i mitt hjärta, ser hur dom ler och till ytan mår bra iaf och tar hand om varandra i harmoni. 

Egentligen så är det helt sjukt att jag är så här för jag menar det finns ju dom som har det betydligt värre än vad jag har, sen är det svårt att bli accepterad när man har en psykiskt åkomma hos många människor i det här landet men jag förösker att bara hålla mig till de änglar som finns och inte dömer efter hur smutsigt det är att inte vara normal.

En sak som jag oftast missuppfattas på är min godhet, jag försöker att vara snäll och visa mitt inresse mot de människor som jag gillar men när jag tappar fokus så ger det en annan bild av mig. Jag sårar mig själv genom att inte leva här och nu men kroppen har läskigt nog stängt av, sen om det är på grund av att jag är fast här uppe i staden där allting gått snett från början eller om det är för att jag förtjänar det låter jag vara öppet.

Jag drömmer om det stora livet och jag tror att det finns där ute så det gäller bara att finna kraften och vägen för att ta sig dit samt att ta med sig de människor som jag tycker om, vissa känner jag mer väl än andra och kanske hittar jag en väg in till dom jag vill känna bättre om jag har tålamod och låter saker bli fel så att jag lär mig anpassa situation efter handling.

Skulle jag kunna rädda världen och alla svaga så skulle jag göra det utan att tveka en sekund men jag måste rädda mig själv först.

Ha en bra dag och vecka alla

Livet och kampen går vidare :)