Ett liv är inget man kan bestämma om man vill ha eller inte ha från början eftersom man har en mor och en far som bestämt att man ska finnas, sen hur grunden av ens liv ter sig under livets gång kan man till viss del påverka själv. Livet ska vara roligt och meningsfullt för att det ska bli hanterbart med alla måsten och krav som ställs på en av samhället men saknar man glädjen och de som gör livet meningsfullt så vet jag att det inte är så lätt att vilja fokusera på det man gör utan man håller sig mest undan saker som blir ångestladdat. Det glädjer mig att se när andra människor lyckas med sina liv och har harmoni, problemet är bara att jag själv jämför mig med alla andra hela tiden för jag har inte samma kapacitet på naturliga saker och det i sin tur gör mig så förbannat frustrerad och arg på mig själv att jag bara vill skrika och spy. Har man tappat livsgnistan eller är djupt på väg så gäller det att man söker efter livlinor som kan hålla en flytande tills viljan och kraften tar sig tillbaka så när iaf. En fråga jag alltid haft är: Vad är det för mening med mitt liv? Är det att glädja andra med min närvaro trots att jag inte själv vill ha mitt liv, eller är de att vara självsäker och inte ha några svagheter? När jag hamnat i en svacka så flackar jag med blicken när jag pratar med någon och är inte närvarande på ett seriöst sätt tolkat från andra och när jag sitter på bussen eller går på stan så är jag apatisk. Ett liv är skört så man ska egentligen vara glad varje dag och ge kärlek och omtanke till alla dom man tycker om, det vet jag men det är svårt att sätta det i system för varje gång som jag gör en god gärning så slår samhället tillbaka med ett knytnävsslag rakt i ansiktet bara för att håna mig. Jag ser inget ont i människor annat än i politikerna som tror att dom är så duktiga när dom egentligen är själviska och oerhört blinda över vad landet behöver men det är en annan historia och min åsikt. Jag känner mig absolut inte ensam därför att jag vet att de finns personer omkring mig bara jag visar lite initiativförmåga och glädje till livet som sagt och ser till att inte vara så fattig hela tiden.

Det är dumt att fälla krokben på sig själv istället för att ta för sig av livet, precis tvärtom vad jag själv gör. Man ska heller inte hålla inne med känslor för andra människor för det kommer en dag då man tänker tillbaka och undrar varför man inte sa något. Blir det inget så är det inte menat att man ska ha varandra heller utan den rätte kommer när man minst tror på det så på det planet så kommer jag bara att köra på (men inte tokleta heller) för som sagt obesvarad kärlek gör inte så ont längre för sådant är jag van. 

Fridens liljor till er och kämpa på trots att det finns mycket ondska i samhället!!!