En stunds promenad i regnet gjorde mig gott faktiskt, jag känner inte igen mig själv längre för när jag tittar mig i spegeln på morgonen eller under dagen så är det en snygg kille jag ser, en snygg kille som letar efter sin plats här på jorden. Jag gillar inte människor som vänder ryggen till så fort det kommer fram att man är deppig då och då, jag är komplicerad ibland och det vet jag om men om man lyckas att hitta in under skalet så märker man att jag är en snäll person som haft lite otur i livet. Jag vet att jag har svårt att ta för mig i samhället och kan se farlig ut utåt men de är bara för att få lite avstånd, inget annat. Har haft en känsla av orkeslöshet i några veckor nu och mest bara velat dra mig undan och gråta över känslor jag inte kan beskriva, jag finner ibland ingen mening med att ens ha ett liv vilket gör att jag kan stöta bort människor som jag vill ha i min omkrets. Jag känner mig så otroligt feg i det mesta som jag gör därför att jag är rädd för vad folk ska tycka om mig, jag är rädd för att få känslor som inte slutar bra, rädslan av att ångesten dagen efter jag tagit kontakt med någon ska fräta sönder mig, ja även rädd för att leva. Men lär mig om dating för jag har helt glömt bort hur man charmar en tjej, ge mig modet att våga kliva över tröskeln som kan leda till kärlek eller ialafall vänskap, det är så de brukar sluta när jag blir intresserad iaf. När någon visar känslor för mig blir jag också rädd och kan dra mig något steg tillbaka på grund av min egna osäkerhet och rädslan för att såra någon igen, som sagt jag har tappat bort förmågan att föra normala samtal men spring inte iväg utan stanna kvar och ha tålamod för i slutändan så kan det bli fint om känslorna är de samma från båda sidor.

Man ska aldrig ändra på sin partner, bara finnas.

Nu ska jag lyssna på regnet och se på film i ensamheten och de mörka rummet

Fridens

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...