Jag förstår inte varför det jag läser om cellerna inte fastnar i skallen på mig när tentamen är på torsdag, hur ska jag kunna ta mig framåt när huvudet inte vill samarbeta med min vilja? Åren dom bara springer iväg och minnerna från det positiva och det negativa framkallar många känslor som jag inte kan beskriva för någon just nu, det är så många saker jag vill förklara men de finns inga ord och jag försöker att lämna det jobbiga helt bakom mig men vet inte hur lång tid det tar tills de försvinner helt men jag tror att förlusten av mormor nyligen satte sådana djupa spår att allt som jag var rädd för som liten nu kommer fram då jag aldrig kunde tro att de båda skulle försvinna en dag. Jag kan inte se vad som är roligt här i staden längre utan mormor & morfar, vem ska man fara och dricka kaffe hos, vem kan ge goda råd och skämt och vem kan ersätta maten som hon bjöd på och allt det andra som bara dessa änglar kunde plocka fram. Ja jag är väldigt stolt över dom båda och är väldigt tacksam för den tid som jag fick ha just dessa två änglar i mitt liv men tycker att tiden vart alldeles för kort. Visst finns det även andra personer som jag kan sakna ibland och bara undra hur de mår för det är synd att de inte fick uppleva det bästa av mig. Längtar tills jag får min förtjänta riktiga nystart för jag ska inte ge upp utan kämpa på och nå mina små mål och försöka leva upp till det som mina idoler lärt mig, de får titta ner på mig från sin himmel och skydda mig och mina framtida barn med den kärlek och omtanke som de gav mig tillsammans med den kärlek och omtanke som jag själv kommer ge mina egna barn och partner om det finns någon som orkar leva tillsammans med en sån som mig som kommer att vara deprimerad livet ut men med medicin som bromsar ner mycket av den sjukdomen. Sen så påverkar politikerna mig negativt också för att jag tycker att det förstör allt och gör det svårt för de svagare att kunna leva

Så om jag fick ge dig det bästa av mig tror du då att det skulle kunna gå och hitta vägen för oss två?

Tänk om jag bara kunde få en dag till med dem och alla andra jag saknar en sista gång

Det är inte ni vänner som är felet, det är bara den här staden som aldrig kan göra mig hel igen.

Avslutar med att rekommendera låten det bästa av mig med Tommy Nilsson för den är bra och säger mycket av allt och ingenting 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...