Jag förstår inte varför det jag läser om cellerna inte fastnar i skallen på mig när tentamen är på torsdag, hur ska jag kunna ta mig framåt när huvudet inte vill samarbeta med min vilja? Åren dom bara springer iväg och minnerna från det positiva och det negativa framkallar många känslor som jag inte kan beskriva för någon just nu, det är så många saker jag vill förklara men de finns inga ord och jag försöker att lämna det jobbiga helt bakom mig men vet inte hur lång tid det tar tills de försvinner helt men jag tror att förlusten av mormor nyligen satte sådana djupa spår att allt som jag var rädd för som liten nu kommer fram då jag aldrig kunde tro att de båda skulle försvinna en dag. Jag kan inte se vad som är roligt här i staden längre utan mormor & morfar, vem ska man fara och dricka kaffe hos, vem kan ge goda råd och skämt och vem kan ersätta maten som hon bjöd på och allt det andra som bara dessa änglar kunde plocka fram. Ja jag är väldigt stolt över dom båda och är väldigt tacksam för den tid som jag fick ha just dessa två änglar i mitt liv men tycker att tiden vart alldeles för kort. Visst finns det även andra personer som jag kan sakna ibland och bara undra hur de mår för det är synd att de inte fick uppleva det bästa av mig. Längtar tills jag får min förtjänta riktiga nystart för jag ska inte ge upp utan kämpa på och nå mina små mål och försöka leva upp till det som mina idoler lärt mig, de får titta ner på mig från sin himmel och skydda mig och mina framtida barn med den kärlek och omtanke som de gav mig tillsammans med den kärlek och omtanke som jag själv kommer ge mina egna barn och partner om det finns någon som orkar leva tillsammans med en sån som mig som kommer att vara deprimerad livet ut men med medicin som bromsar ner mycket av den sjukdomen. Sen så påverkar politikerna mig negativt också för att jag tycker att det förstör allt och gör det svårt för de svagare att kunna leva

Så om jag fick ge dig det bästa av mig tror du då att det skulle kunna gå och hitta vägen för oss två?

Tänk om jag bara kunde få en dag till med dem och alla andra jag saknar en sista gång

Det är inte ni vänner som är felet, det är bara den här staden som aldrig kan göra mig hel igen.

Avslutar med att rekommendera låten det bästa av mig med Tommy Nilsson för den är bra och säger mycket av allt och ingenting