Har försökt att plugga och vara duktig men det har inte varit enkelt därför att jag har känt mig så nere och huvudet har varit tungt att bära på. Jag är så oerhört trött på att bära på denna ångest och depression för att den tar så mycket av min energi just när den är som tyngst. Det är så mycket som jag vill uträtta i livet men de känns just nu som att inget kommer att gå överhuvudtaget, jag önskar bara att någon kan ta mig härifrån till en plats, en stad där jag kan andas och få ut glädjen med livet. Hösten är banne mig den tuffaste tiden för en sån som mig och när man sitter hemma ensam och gråter över allt och ingenting så är det ju något som inte stämmer, eller? Jag är inte rädd för att få leva ensam utan hoppas mera på att det inte blir så

Kan du se vad som är fel?

i varje andetag som tas

i detta mörka, tråkiga liv

försöker vara stark

men känner mig så klen

ibland vill jag inte hålla mig kvar

Om jag ska leva igen

och få en ljusare värld

måste jag nog ändra på

några små saker jag funderar på

min saga från förr får ta slut här och nu

Kan du stötta och hålla om mig när livet är hårt?

Kan du lova att du aldrig vänder ryggen till och går

vad måste jag göra för att få dig att stanna

vad måste jag göra för att få dig att älska mig

nu får jag ligga ensam om natten

men jag hoppas på förändring

innan min sista tår är fallen