Idag vaknade jag upp och såg till min glädje hur solen lyste och himlen var vackert blå :)..... Bestämde mig för att gå ner till stranden och sola, bada så packade med mig en bra bok samt telefonen att lyssna på musik med. Att jag var ensam där bland alla de andra som var samlade i flock gjorde mig ingenting eftersom jag klarar mig själv då jag har musik. Låg där på min filt och funderade på vad jag ska göra då jag har lite ledigt senare för jag känner att de måste bli en flykt iväg från Sundsvall en stund, jag har bekämpat mina demoner i denna stad så det är ingen flykt ifrån problem utan mer så att jag vill ladda batterierna lite så jag kan kämpa sista biten till att få komma hem igen, ja Sundsvall har inget som jag vill ha eller behöver längre (kan ju hoppas på att CSN inte hånar mig och sätter in sin stöt i motarbetande myndigheter mot mig). Nåväl den lilla trippen blir nog en kryssning på egen hand därför att fråga någon om medföljande är inte aktuellt eftersom jag redan vet svaret, har lärt mig att inte komma med förslag längre därför att det är ingen som kan eller vill just den gången då jag frågar men kan inte jag när det passar sig blir det grin förmodligen. Sedan jag kommit ut med att jag lider av depression och ångest så verkar det som att vissa undviker mig på grund av det men det är inget jag vet säkert, jag har varit jävligt jobbig ibland men är helt annorlunda nu men det är inget som de som kände mig i det förflutna vet om eftersom vi inte umgås särskilt ofta längre och utåt sett kan jag se arg och bitter ut men det är bara för att jag då får utrymme från främlingar men i det stora hela om man lär känna mig så är jag en snäll person som bryr mig om andra som bryr sig om mig. Ja jag kommer aldrig att vara någons andra eller tredje val om någon ordinarie person inte kan följa med på en resa eller kan komma på en fest eller dylikt för dög jag inte att bjuda/fråga från början så duger det inte sedan heller, så är det bara. En annan sak som är ganska svårt att bygga upp för mig är ett förtroende för någon därför att ett löfte från någon är inget som jag tar för givet då jag fick många löften brutna av min far i barndomen för att om han lovade en sak så gjorde han helt tvärtom iallafall och jag minns hur jävla ledsen och besviken man blev, fast jag har inget agg mot pappa längre utan han är som han är på grund av saker han med, det viktigaste är att jag vet att jag inte är en värdelös person som ingen kan älska utan att jag är en person att älska.

Till er som inte ger mig en chans säger jag bara tråkigt för er för jag glömmer aldrig och ger sällan en andra chans.

Trevlig lördag!!!