När jag tänker tillbaka på hur du varit
ser jag inget jag kan försvara i hur du sårat mig

jag trodde ju det var jag som var felet i ditt liv
jag trodde du såg mig som en börda

du var aldrig med mig när jag föraktade mig själv
varför torkade du inte mina tårar när jag föll?

försökte du ens förstå mig?
inte fan kunde du älska mig

det var alltid så jävla synd om dig
trots att du skulle vara förebilden i en pojkes liv

vi bodde under samma tak men du såg inte att vi fanns
allt gott jag lärt mig av livet har jag lärt mig av mamma

har varit så rädd att bli som du
men jag blev den du aldrig blir

för jag kommer älska mina egna barn
för jag kommer älska min framtida fru

när tiden är kommen
ja jag kommer att ge allt jag har

trots allt som var så är du ju min far
vet du ens vem jag är nu?