Ja jag har märkt att min ångest blir som störst när jag är i situationer där jag måste träffa andra människor eftersom  tankarna då far runt i skallen på mig, "Hur ska jag bete mig nu" "Hur ska jag säga saker utan att låta dum" osv osv. Sen tror jag även att den blir starkast just eftersom jag vet att jag brukar gå undan och vara för mig själv när ångesten kommer men nu så utsätter jag mig ju just för att träffa andra och visst blir mötet mellan mig och andra medmänniskor lite fel ibland och det kan uppfattas som att jag är ointresserad men så är inte fallet. Jag märker faktiskt en skillnad i mitt sätt att agera och tänka, jag är ju på ett äldreboende nu och arbetar och ställer frågor om det är något jag inte vet eller just bara för att jag vill lära mig för att kunna bli en bättre resurs och visa framåtanda. Möten med kvinnor är också något som jag märker är ett problem, det är inte det att jag inte är intresserad eller så utan jag tror att jag helt enkelt vill för mycket så det låser sig tillsammans med rädslan för att släppa in någon in på livet och för att bli sårad så klart. En annan aspekt är ju att ska jag hitta kärleken så måste jag söka mig utanför Sundsvall gränser vilket inte är helt fel ioförsig eftersom jag har som mål att flytta från Sundsvall inom de närmsta åren. Vad som gör mig ointressant i en kvinnas ögon kan jag inte svara på om det inte är för att jag ej är en miljonär, inte ser ut som en modell osv osv.

Nog pratat om det nu

Slappa lite framför teven nu innan de är dags att lägga sig