Jag var aldrig särskilt populär i skolan, tjejerna tyckte jag var ful men det sas aldrig utan mera visades samtidigt som jag var blyg och kände mig helt värdelös, så har jag fattat det. Jag har funderat på det där ett tag nu efter alla dessa år och ännu inte förstått vad det var som gjorde mig så annorlundare än alla de andra populära killarna, inte för att jag ville spela någon jag inte var bara för att bli populär för det hade känts fel. Det var inte många killar som ville umgås med mig varken på eller efter skolan heller och det har säkerligen påverkat mig till att bli den osäkra kille jag blev senare för blyg och dålig självkänsla hade jag redan som sagt. Jag har nog alltid burit på socialfobi, depression och ångest utan att kunna sätta fingret på vad det var innan jag blev vuxen och kunde reda ut mig själv och vad som kunde vara bidragande orsaker till att det blommade ut. Jag har lärt mig att inte tänka för mycket på det som varit utan mera se det som kommer i framtiden och själv välja vilken väg och riktning jag ska gå för att bli nöjd med mig själv, sedan vad andra säger och tycker får stå för dom för jag har drömmar och mål som de flesta andra människor har fast mina drömmar och mål är ganska så svåra att nå men samtidigt en spännande utmaning. Min socialafobi och mitt dåliga självförtroende har fällt krokben på mig i väldigt många år nu så det är dags för mig att sluta fälla mig själv och göra något vettigt av livet som återstår, göra det som glädjer mig. Mina största problem är att jag inte får något arbete eller bostad i Göteborg för annars så är jag en bra kille med ett stort hjärta som börjat att vakna och förstå hur mitt sanna jag är men har en bit kvar till att vara på säkert avstånd från botten av ett hav, så det har känts alla åren att jag har varit, är över ytan redan nu men som sagt det går att komma ännu längre bort från ytan till säker mark. Jag är inte rädd för att vara singel längre heller för jag vet att när kärleken är redo och förtjänar mig så dyker den upp då jag minst anar det. Så för att avsluta snyggt: jag är den jag är men hur ni tolkar mig ligger hos er!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sedan slutet av tonårstiden burit på en inre stress på grund av hur samhället är format och att det ska gå i ett rejält tempo med allting och det passar egentligen inte in med tanke på hur jag är som person. Jag har ju en form av Autism som f...

Jag står på klippan, jag känner vinden i håret och jag tittar ner på havet, ett kliv och sedan är det över. Ett kliv sedan får jag frid och lycka. Det är så otroligt jobbigt att leva i ett samhälle med högt tempo och fokus på att tjäna pengar för att...

När jag vaknade morse så föll snön utanför fönstret igen, jag är less på vinter och snö och kommer flytta till varmare breddgrader i framtiden. Att bo i Sverige som styrs av inkompetenta politiker är inte så stimulerande för mig, allt dom gör blir sk...

Jag tänker ofta på vad som händer på andra sidan lyser alltid solen där, är det alltid ljust och varmt och träffar man dom, dom som fick gå vidare dom som man höll så kär   Jag vinkar upp mot stjärnorna ser ni att det är jag? känner n...

Jag vaknade upp idag och insåg att Sverige och världen inte är som den borde vara, de mörka krafter som länge varit dolda börjar mer och mer ta över och vill få oss att känna rädsla bara genom att kliva utanför dörren, det känns inte som att vi männi...