Så kom året tvåtusentio, det år som jag mådde som allra sämst och kände att jag inte hade något kvar att leva för och orken och viljan fanns helt enkelt inte kvar, jag gjorde under detta år en hel del nya misstag som jag inte lyckades hantera på det sätt som jag var van vid så  jag hade bestämt mig för att ta mitt liv helt enkelt. Jag bröt ihop hemma i mammas kök en eftermiddag och bad henne snällt att skjutsa upp mig till psyket eftersom jag inte orkade själv längre och tårarna bara rann medans  jag gömde huvudet innanför tröjan, jag hade gjort bort mig igen med min dåvarande flickvän utan att få ett bra slut,  jag ville inte alls förlora henne egentligen men jag klarade inte av mig själv som sagt och det blev hon och andra lidande för och det beklagar jag djupt, det är ett misstag som  jag tagit lärdom av idag. En sommardag några veckor efter att jag kommit ut från psykvistelsen så kom då dagen då det skulle ske, jag hade köpt mycket alkohol för denna kväll och hade säkert trettio, fyrtio utskrivna sömntabletter kvar med mig mot den dåliga sömn jag för tillfället hade. Jag drack öl efter öl och grogg efter grogg och kände mig mer och mer ledsen och samtidigt lycklig över att ha bestämt mig så när klockan blivit runt 01:00 ungefär så proppade jag i mig alla dessa tabletter med den sista ölen på en krog mitt inne i stan, sedan minns jag bara att jag vaknade upp på sjukhuset och fattade inte vart jag var någonstans och en läkare kom in i rummet och pratade med mig om vad som hänt, visst vart jag besviken och arg över att jag inte lyckades med självmordsförsöket men efter den gången så bestämde jag mig för att verkligen ge livet en andra chans och gå till botten med min depression