Vad är det för fel på ynkryggen i mig, varför orkar jag inte slå tillbaka ångesten så att den försvinner helt ifrån mig? Ynkryggen i mig kommer göra mig ensam i livet på grund av att jag kan uppfattas som ointresserad av andra människor fast så inte är fallet. Dagar som denna då det är riktigt uselt med ångesten och längtan efter att få komma härifrån gör att jag isolerar mig från omvärlden därför att ingen ska behöva se mitt förfall. Jag är en stark person eftersom jag ännu lever och har mycket att ge men trots att jag själv gör mig ensam så blir jag så ledsen av att vara det, jag vill dela med mig av det som finns inne i min hjärna men tror att det är svårt för utomstående att förstå. Har kastat bort så många år av mitt liv som jag aldrig får igen och det är tungt det med så klart. Hur svårt ska det vara att bara ta telefonen och ringa till mina vänner och fråga hur det är? Ja för mig är det en riktig utmaning som tar för mycket negativ kraft för tillfället. Jag uppskattar det lilla jag har och längtar efter det som jag inte har, men vill ha. Bara att skriva detta känns bättre faktiskt för genom att jag mår dåligt idag så vet jag att morgondagen blir bättre än idag och jag likt som många andra har människor och andra saker som ger mig kraft, vilja och glädje att inte kasta in handduken för gott. Att samhället är tufft att leva i för en sådan som mig kan jag inte påverka så himla mycket själv annat än att söka jobb och bara vänta på en vändning, tyvärr så styrs landet av nötter som bara är giriga och egotrippade men en dag så bor jag i Göteborg eller någon annan stad och arbetar och har det bra så det är något att se fram emot iallafall.

Ta hand om varandra och ge kärlek & respekt!!!

Ikväll går jag med sänkt huvud men imorgon så bär jag det högt

Varför svarar ingen kvinna tillbaka
När jag säger ett enkelt "Hej, hur mår du?"
Är det för att jag inte är fin nog?
Är det för att jag inte har ett jobb?

Jag vet att jag lider av depression och jobbig social fobi
Men när allt detta vänder och jag har fått full kontroll
Så kommer ni få se att jag är bra
Ingen miljonär, ingen särskilt berömd person men ändå nåt att ha

Jag ser inte ut som en modell
Men jag är jag
Har aldrig varit någons första val
Har bara stått i skuggan och sett på lyckliga par

Men viktigast av allt är att inte gräva ner sig
Man får inte sluta tro på sig själv
för ser ingen det fina, är dom ingenting att ha
för lycka är inte pengar bara ett sätt att överleva

Nej, lycka är att älskas och att få älska nån tillbaks
Att få känna sig lyckad och känna sig behövd
Att få leva i trygghet utan dumma ord och slag



Ingen är perfekt men unik på sitt egna speciella sätt

When I was sad
who was trying to see?
it was a dark room a demon was there
spread the poison in me

The memories burning
I am not crying
I am older now
see my better sides

Realized that I most wake up
trying to stand up
now we most learn to hunting our freedom

Ja det bestämde jag mig för att göra förra helgen för ska jag bli fri min inre demon med seger så måste jag helt enkelt ta mitt ansvar och gå in i den sista fighten klar i skallen utan alkohol. Sen tycker jag inte om alkohol heller egentligen och har aldrig gjort det. Jag ska börja träna styrketräning igen och lämna alkoholen inne på systemet åt de som vill dricka den. Den största anledningen till att jag slutar dricka helt nu är alla tankar som far runt i min hjärna då om självmord och hur bra världen skulle vara utan mig och alla saker man gör eller säger för att man inte fattar vad man håller på med och inte minns dagen efter och man får en sådan ångest att man blir paranoid så alkoholen förstör mer för mig än den hjälper. Jag lever med en ständig ångest som tar mycket på mina krafter men den kan inte besegra mig för det har jag bestämt men de är klart att kommer jag inte ifrån Sundsvall snart så kommer jag nog inte att orka stå emot den och det kan nog bli min egna död som följd tyvärr. 2013 är året som jag helt slutat dricka, jobbar med mig själv och ska flytta härifrån och jag är stolt över mina insikter och min vilja och målen med livet. Teater och musik är det som jag vill syssla med resten av livet men det kan absolut bli svårt att ta sig dit men det har jag vetat länge så det är inget nytt för mig. På tisdag ska jag gå till arbetsförmedlingen och be dom om hjälp och råd på hur jag kan komma härifrån på bästa och snabbaste sätt trots att jag inte har något förtroende för dem.

Jag känner att det bränner i mitt hjärta, börjar jag bli kär tro?

I hela mitt vuxna liv så har jag just aldrig varit särskilt populär hos det kvinnliga könet, det började redan i skolan där det alltid var jobbigt att bli kär. Ingen tjej gav mig någon egentlig chans att visa vem jag var men det gjorde ju inte jag heller eftersom jag hade uselt självförtroende då och även senare. Har alltid funderat på vad de var/är hos mig som en kvinna inte kan älska. Ett första kraschat riktigt förhållande och tappade vänner senare så har jag funnit svaret. Det handlar inte om att jag är ful eller för tjock eller vad man kan tänka sig utan om min inställning till livet, kan man inte älska sig själv och är negativ så kan ingen annan älska dig heller och nu älskar jag mig själv och vet vem jag är. Jag är en romantisk person vad gäller partner, jag vill kunna ge spontana presenter och ge trygghet till den jag älskar men problemet är ju att jag inte har något arbete som ger mig en fast lön och det gör mig alltid frustrerad tyvärr men när jag väl får ett arbete så kommer den tyngsta stora stenen att släppa från mina axlar och då är det bara att jobba bort blygheten också så släpper det nog. Sen det här med nätdejting lägger jag inte så stor vikt på därför att där döms jag av en bild direkt och får aldrig svar tillbaka men det är ju inte min förlust. Det här året ska bli mitt första bästa år av alla dom som jag har kvar att leva i och blir jag inte intressant efter att jag flyttat och fått ett arbete och fått ordning på mina hjärnspöken, ja då är det som sagt inte min förlust att någon kvinna går miste om den toppen kille som jag är. Har lärt mig läxan av allt som tidigare gått snett.

Nu ska jag glänsa i silvermånens sken!!!

I alla val som man gör så ska man helst lyssna till sitt hjärtas inre röst och verkligen lyssna på vad det säger än, vad det än gäller. Jag själv har tidigare i livet mest lurat mig själv och gjort fel val med sorg som följd men ändå så sitter jag här nu mer bestämd över vad som ska ske i mitt liv och vad jag vill göra av det eftersom jag lyssnade på mitt hjärta denna gång. Jag vet att det är i Göteborg som jag ska leva eller i någon annan stad och även fast ångesten ibland är så stark att det känns som den sliter sönder min kropp så vet jag att det blir bra igen efter den hårda stunden. Nu är det ett nytt år och det ska bli ett bra år för mig och förhoppningsvis även för er alla där ute, för vi kan alla känna hopplöshet och mörker men det är då man ska vara stark och se ljuset i tunneln och sakta ta sig fram dit. Lever man i ett förhållande som inte är bra för en själv så ska man hellre just lyssna till sitt hjärta och bryta upp och gå än att stanna kvar om det är det som känns rätt, har man ett arbete som ger klumpar i magen ska man om det inte blir bättre se efter vad man har för andra alternativ eller om man har vänner som inte är bra så ska man bryta och hitta nya. Man måste lära av sina misstag och det har jag gjort många som sagt. En romantisk komedi får mig oftast att gråta eftersom det är så fint och slutar så lyckligt och ibland känner jag igen mig själv i dem med skillnaden att mina inte brukar sluta lyckligt utan snarare sorgsna och inte färdiga, en sådan händelse får ens hjärta att gå i tusen bitar och man funderar på varför man inte var mer öppen och försökte få det lyckliga slutet.

Gott nytt år på er!!