Så nu får jag jobba hårdare för att komma ner dit igen, så jag får känna mig hemma. Trodde aldrig att kärleken till en stad kunde vara så stark som denna är. Jag hatar att vara fast här och kan lika gärna dö eftersom kan jag inte komma tillbaka "hem" till Götet så är livet inte värt att leva ens. Varför får jag inget napp på alla de jobb som jag söker för? Jag har inte dom finaste utbildningarna men får jag lära mig ett yrke praktiskt så är jag lika bra som de utbildade, det kan jag garantera. Värst är frustrationen över hela alltihopa och sorgen över att min dröm kanske inte slår in på grund av mig själv och hur skämt samhället fungerar nu. Men tycker politikerna och samhället att det är bättre att jag ingår i självmordsstatistiken eller mår så dåligt att jag knappt går utanför dörren där jag är nu och inget tillför så har jag en uppförsbacke som är enorm MEN det går absolut att ta sig upp för den fast ensam går det sakta tyvärr.

Här i denna hemska stad så låtsas jag att jag lever men känner mig död.